Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norges förening med Sverige, 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommendant. Vegesack skulle leda belägringen och
under honom generalmajor Suremain.
Den 2 Augusti öfverskred Posses fördelning Svinesund
på en pontonbrygga, och den 3 intogs den af 1,200
norrmän besatta Kragerön vid Glommens mynning af 5,500
man landstignings-trupper från Mörners fördelning och
flottornas besättningar, hvilka samma dag framryckte
till Fredrikstads fästning, hvars kommendant öfverste
Hals den 4 på morgonen uppgaf denna fästning, sedan
han förut af Christian Fredrik fått befallning att
uppgifva densamma, så snart han icke tilltrodde sig
att försvara den. Genom denna fästnings och Krageröns
intagande stod för svenskarne, i följd tillika af
deras öfverlägsna stridskrafter till sjös, vägen öppen
till Christiania. Dessa motgångar verkade derföre
högst nedslående på sinnesstämningen i Norge; men i
detsamma hade norrmännen en framgång, som väsentligt
bidrog att återlifva deras sjelfförtröstan.
Generalmajor Gahn af Colquhoun hade fått befallning
att samtidigt med den öfriga hären från Vermland
inrycka i Norge på stora vägen till Christiania
och framtränga till Kongsvinger. Sedan han vid
Eda skans qvarlemnat 250 man, inryckte han den
1 Augusti på norska området med 1,400 man och
framträngde den 3 Augusti till Lier, der en norsk
styrka under öfverstelöjtnant Krebs intagit en väl
befästad ställning. Den anfölls icke desto mindre af
Gahn, men efter fem timmars häftig strid måste han
draga sig tillbaka och fortsatte de följande dagarna
återtåget mot svenska gränsen. Då han den 5 Augusti
skulle öfvergå denna, blef han af Krebs med 1,800 man
anfallen samt förlorade 11 officerare och omkring 300
soldater i döde, sårade och fångne, jemte hela sin
tross och en kanon, innan han slutligen lyckades slå
sig igenom till Morast inom svenska gränsen. Denna
framgång, som onekligen hedrade både Krebs, såsom
anförare, och hans modige krigare, firades nu i hela
Norge såsom en stor seger, och de fångne svenskarne
skickades omkring för att visa hvad norskt mannamod
förmådde uträtta, då det hade dugliga ledare.
Det visade sig likväl snart huru föga denna framgång
i sjelfva verket betydde. Utan att af densamma störas,
uppgjorde kronprinsen en plan att anfalla och instänga
de norska stridskrafterna mellan Moss och Glommens
nedra lopp, för att kunna med ett afgörande slag
sluta fälttåget. En afdelning af svenska hären,
8,000 man stark, under generallöjtnanten Boije,
skulle öfvergå Glommen och norr om sjön Öjeren
framtränga till Christiania, medan generalmajor Gahns
brigad, som blifvit förstärkt till 4,000 man, skulle
innesluta Kongsvinger och Blakierskans. Vidare skulle
hufvudstyrkan, omkring 20,000 man, öfver Issebro
ocb Carlshus framtränga till Moss, medan en mindre
afdelning skulle vid Onstasund öfvergå Glommen,
för att underhålla förbindelsen med Boijes och Gahns
kårer, stälda under generallöjtnanten Skjöldebrands
öfverbefäl, och slutligen skulle 3,000 man från
flottan landstiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
