- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
223

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1828-1830

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gifvit honom förhoppning, att den kunde erhållas. Vid
ankomsten dit i Juli samma år, möttes han dock
af den förklaring, att man der hvarken hade
uppdrag eller utvägar att fullgöra de åtagna
förbindelserna. Gyllengranat var sålunda med 460 man,
som utgjorde fartygets besättning, lemnad åt sitt
öde, och sedan provianten från Sverige var förtärd,
nödgades han upptaga ett lån på fartygen, hvilka för
dess gäldande såldes på exekutiv auktion till så lågt
pris, att en brist af omkring 22,000 spanska piaster
uppstod i aflöningarna åt befäl och manskap. Då,
enligt de svenska sjödokumenterna, Michaelsson &
Benedicks voro fartygens redare, utstälde Gyllengranat
vexlar å beloppet på detta handelshus, som likväl
vägrade inlösa dessa vexlar, hvarom en rättegång
uppstod, hvilken slutade med fordringsanspråkens
ogillande.

Man hade sålunda haft förlust, förödmjukelse och
flerfaldiga obehag af denna skeppshandel, men
åtminstone var man genom återgången af det senare
köpet befriad från någon efterräkning af utländska
makter. Från den andra statsmakten inom riket kunde
man dock förutses ett föga behagligt efterspel,
och detta uteblef icke.

Kort efter afgörandet af denna fråga, som varit
nära att framkalla en fullständig brytning mellan
Carl Johan och Alexander och som rubbat det
förra förtroliga förhållandet dem emellan, afled
Alexander den 1 December 1825. Hans död gick Carl
Johan djupt till sinnes. Han sörjde honom såsom en
pålitlig vän, hvilken vid flera tillfällen gifvit
honom vigtiga bevis af trofast tillgifvenhet, och han
var ej utan oro för de förhållanden, hvari han kunde
komma till Ryssland efter Alexanders död. Från dennes
efterträdare, Alexanders yngre broder, Nikolaus,
erhöll han emellertid snart de förbindligaste
vänskapsförsäkringar. I ett egenhändigt bref yttrade
den nye kejsaren, att han hoppades jemte sin broders
tron äfven hafva ärft den vänskap, som förenat honom
med konungen och på hvilken Alexander rönt så många
prof. Minnet af Carl Johans förhållande under åren
1812 och 1813 voro outplånligt i kejsarens hjerta,
och han skulle med nöje begagna hvarje tillfälle att
visa, huru erkänsam han vore derför och huru lifligt
han önskade bibehålla en vänskap, som vore af värde
på samma gång för hans folk och för hans hjerta.

Carl Johan besvarade dessa försäkringar med att
sända grefve Magnus Brahe, hvilken, sedan den förre
gunstlingen Cederström i följd af skeppshandeln
förlorat hans bevågenhet, stod högt i hans ynnest,
till Petersburg, för att lyckönska kejsar Nikolaus
till hans uppstigande på Rysslands tron, och sedermera
sändes den nu nära 80-årige fältmarskalken grefve
Stedingk, som redan under Katarina II:s regering
varit svensk minister i Ryssland, att i spetsen
för en särskild ambassad representera de förenade
rikena vid kejsarens kröning i Moskwa. Både han och
grefve Brahe mottogos på det mest förekommande sätt,
och förhållandet mellan de båda makterna var nu åter
det mest vänskapliga.

Redan den 16 Juli 1824 hade mellan Sverige och
Ryssland ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free