- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
265

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksstånden det enda slag af pröfning detta betänkande
medgåfve, nemligen att öfverlägga om rättmätigheten
eller gagneligheten af konungens beslut i mål,
som röra enskilda personers eller menigheters
rättigheter och angelägenheter; men just till en
sådan diskussion måste betänkandet föranleda. Om det
ock ej varit utskottets afsigt att inleda en sådan
diskussion, hade valet af betänkandets form varit
högst olyckligt och likaså valet af ämnen. Utskottet
hade till behandling enligt 107 § hänfört äfven sådana
förmenta öfverträdelser af grundlagen, som enligt 106
§ kunde blifva föremål för riksrätt, hvilket vore att
för samma sak införa en dubbel jurisdiktion, en inför
lagen och en annan inför rikets ständer, hvarigenom
i senare fallet de anklagade vore afskurna från
all rätt att höras och sig förklara och hvarigenom
äfven kunde hända, att en anklagad, som vid pröfning
inför domstol på grundade skäl förklarades oskyldig,
kunde komma att för samma sak fällas genom voteringar
i riksstånden. Framställningen i betänkandet vore
för öfrigt så ofullständig, att en rätt uppfattning
af frågan derigenom omöjliggjordes, helst i högst
sällsynta fall någon vigt blifvit lagd på att bevisa
hvad som enligt 107 § borde bevisas. Talaren fann
derför detta betänkande i dess dåvarande skick icke
kunna leda till annan åtgärd än att läggas till
handlingarna.

Andre talare sökte försvara utskottet mot dessa
anmärkningar. De bestredo en sådan tydning af 107 §,
att den skulle berättiga konstitutions-utskottet
till afgifvande af ett generelt omdöme öfver
styrelsesystemet, hvilket tvärtom torde med rätta
böra anses såsom »ett bemödande att vilja växa
ständerna öfver hufvudet». Utskottet ålåge endast
att tillkännagifva hvad det funnit anmärkningsvärdt
och lemna omdömet deröfver till riksstånden. Att
utskottet icke anfört motiven för de anmärkta
rådslagen, hade sin helt naturliga förklaring deri,
att sådana icke funnits anförda i de granskade
statsråds-protokollen. Att i vissa fall både 106 och
107 § ansetts böra tillämpas, hade sin grund deri, att
en lagöfverträdelse kunde vara icke blott juridiskt
brottslig, utan i än vidsträcktare mån stridande mot
rikets sannskyldiga nytta.

Utan votering beslöts emellertid memorialets
återremitterande till utskottet.

I bondeståndet föredrogs detsamma likaledes den 1
Juli, och der börjades öfverläggningen af Sven Heurlin
från Kronobergs län, med ett skriftligt anförande,
hvari han fann de qvarvarande ledamöterna af konungens
rådskammare hafva iklädt sig skyldigheten att ansvara
äfven för företrädarnes felsteg, då de icke genom ett
förändradt styrelsesystem befriat sig från de ärfda
skulderna. Talaren uppdrog derefter en ganska mörk
tafla af styrelseåtgärderna och yrkade återremiss,
på det utskottet måtte tillstyrka rikets ständer
att, med stöd af 107 § regeringsformen, anmäla sitt
missnöje med de rådgifvare, mot hvilkas rådslag så
mycket varit att anmärka, jemte sin önskan, att så
väl de i rådet qvarvarande måtte derifrån skiljas,
som att de, hvilka på egen begäran blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free