Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitter heten.
435
skref han ock de dikter, med hvilka han först
framträdde för allmänheten. Sjelf vågade Franzén
icke offentliggöra dem; men Kellgren, som fått se
dem i handskrift, införde dem i Stockholms-Posten
1793, med en berömmande anmälan, och de väckte stor
uppmärksamhet,*så mycket mera som det enkla, osökta,
innerliga uttrycket deri högst väsentligt skilde sig
från det retoriskt högtidliga, som nu var så allmänt
hos Vitterhetsidkare. Redan vid början af året 1794
tillerkändes ock Franzén af svenska akademien det
Lundbladska priset, under förklarande att skälen
dertill ej behöfde upprepas. Franzéns skaldestycken
vore kända och lästa af hela allmänheten. »De bära
snillets, känslans och ömhetens stämpel och ega den
ännu sällsyntare förtjensten att vara fullkomligt
originala.»
Uppmuntrad af det bifall han rönte så väl af
allmänheten som af akademien, bekantgjorde nu
Franzén flera dikter både i Stockholms-Posten och
Åbo tidning, hvarigenom han ytterligare ökade
sitt skalderykte. Genom Porthans bemedling kom
han 1795 i tillfälle att göra en utländsk resa,
såsom sällskap åt en rik köpmansson från Åbo, Carl
Fredrik Bremer, sedermera fader till den berömda
författarinnan Fredrika Bremer. Vägen togs Öfver
Köpenhamn och Hamburg till Paris, der direktoriet
kort förut efterträdt skräckväldet. Franzén kom
dit med stora förhoppningar på revolutionens
följder för menskligheten; men när han i Mars
1796 lemnade Frankrike, voro dessa illusioner till
största delen skingrade. Följden af besöket blef
emellertid den vackra dikten »Julie de S:t Julien
eller Frihetsbilden», hvilken Franzén dock ej utgaf
förr än långt efteråt. Från Frankrike fortsatte
han resan till England, hvarifrån han i September
1796 ankom till Helsingborg samt reste så öfver
Lund, Vexiö och Göteborg till Stockholm, der han nu
gjorde fru Lenngrens bekantskap och upptogs i hennes
förtroligaste umgängeskrets.
Under resan hade Franzén blifvit nämnd till
bibliotekarie vid akademien i Åbo, dit han begaf sig
i Oktober 1796 och der han fick uppdrag att hålla
festtalet vid högtidligheten den 4 November 1797
till firande af konungens förmälning. Talet handlade
»Om svenska drottningar» och utgafs följande året
efter en mera omfattande plan samt väckte mycken
uppmärksamhet. Leopold skref efter läsningen deraf
en dikt till Franzén, och då denne i December 1797
vann svenska akademiens stora pris för . sin »Sång
öfver Creutz», helsades han af Leopold på ett sätt,
lika hedrande för båda. Franzén, som personligen
mottagit denna helsning, lemnade i Januari 1798
Stockholm, för att längs Bottniska viken resa till
Uleåborg och der närvara vid en systers bröllop. Under
denna resa gjorde han utkastet till sin större dikt
»Emilie, eller en afton i Lappland», nedskrifvande
i nattqvarteren hvad han under dagen i sin släda
uttänkt.
Samma år i September blef han professor i
lärdomshistorien vid Åbo universitet, och med detta år
inträdde en förändring i hans skaldskap, som började
mera närma sig de äldre mönstren inom svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
