Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Embetsmän nen.
519
kunde upptäcka, var en mer än nödvändig
sparsamhet. Han dolde den ej, såsom mången, under ytan
af en då och då prålande frikostighet; han behöfde
icke heller dölja den, ty han vände besparingen
endast mot sig sjelf och han ansåg sig ega frihet att
försaka njutningar, dem han ej älskade, samt en flärd,
för hvilken han ville, äfven offentligen, ådagalägga,
sitt förakt; men redan tio år före sin död afsöndrade
han från sitt gods ett hemman och skänkte det åt
sin församling till en skolinrättning för allmogens
barn, och han afträdde ur statsrådet, utan att begära
eller mottaga någon annan fördel än en ringa lön, som
Gustaf III hade tillagt honom för hans lifstid, och
hvilken han, då han kallades till det höga embetet,
uttryckligen förbehöll sig att få återtaga, när han,
förr eller senare, skulle lemna det».
Georg Adlersparre blef, vid uppsättningen af Carl
XIILs första konselj, den siste bland statsråden,
men var visst icke den minst inflytelserike. Född
i Jemtland 1760 och son till öfverstelöjtnanten
Christofer Adlersparre ingick han vid 15 års ålder
i krigstjenst, såsom korporal vid lifregementet,
der han efter hand befordrades till ryttmästare, i
hvilken egenskap han deltog i finska kriget 1788-1790,
under hvilket han en tid var rysk krigsfånge. Han
tog afsked från sin rytt-mästareplats 1793,
hvarefter han under de följande åren egnade sig åt
litterära sysselsättningar. Redan 1784 hade han för
ett skaldestycke, »De två naturerna», vunnit högsta
priset af sällskapet Utile dulci och utgifvit 2 häften
»Ungdomsförsök i skaldekonst». Efter afskedstagandet
utgaf han »Lefvernesbeskrifningar öfver namnkunniga
statsmän», 2 delar, 1793, 1795, »Krigssamlingar», 4
delar, 1794-1798, »Läsning för landtman», 3 häften,
1795, 1796, »Läsning i blandade ämnen», 5 årgångar,
den här ofvan omnämnda tidskriften, på sin tid den
mest ansedda i Sverige.
Han hade tagit verksam del i 1800 års riksdag, men för
öfrigt varit helt och hållet främmande för offentliga
befattningar till dess kriget utbröt 1808, då han
åter inträdde i tjenst, blef först major i armén, så
öfverstelöjtnant och slutligen brigadchef vid vestra
armén, öfver hvilken han, såsom förut är berättadt,
i början af Mars 1809 tog befälet och förde den
till Stockholm att der genomföra statshvälfningen,
hvarefter han blef statsråd och friherre, gick med
vermländska fördelningen åter till norska gränsen
och underhandlade med prins Christian August om
tronföljden i Sverige. Adlersparre hade varit en af
dem, som ifrigast verkat för detta tronföljare val,
hvarigenom Norge troddes kunna vinnas för Sverige. Han
fick också i Januari 1810 mottaga den nye tronföljaren
vid Svinesund och ledsaga honom till Stockholm. Kort
derefter, i Maj 1810, lemnade Adlersparre sin plats
i statsrådet och.blef i stället landshöfding öfver
Skaraborgs län. Han trifdes i allmänhet icke rätt väl
der han ej var den ledande, och inom statsrådet hade
han icke sällan funnit sitt inflytande motverkadt af
andras.
Han blef sedermera generalmajor 1812, grefve
1816, en af rikets herrar 1817, serafimerriddare
1818, tog afsked från både landshöfdinge-och
generalmajorsembetena 1824 och afled i September 1835.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
