Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsmännen.
$29
måre bekantskap; men vi måste här inskränka oss
att anföra endast några, som företrädesvis gjort sig
omtalta.
Fredrik Bogislaus von Schwerin, son till riksrådet
grefve Jakob Filip von Schwerin, var född i Stralsund
1764, blef redan vid 13 års ålder kornett vid
Vestgöta kavalleriregemente, men fortsatte sina
studier först vid militärakademien i Berlin, så i
Upsala och slutligen i Strassburg. Då han, med föga
betydande ärfd förmögenhet, fann krigarebanan erbjuda
ringa utsigt till snart oberoende, valde han i stället
den presterliga, tog afsked från krigstjensten, infann
sig å nyo i Upsala 1785 och studerade nu teologi lika
ifrigt som förut krigsvetenskap och historia. Kallad
till hofpredikant i September 1786, tog han inom 14
dagar derefter både prest- och pastoralexamen, blef
prestvigd i Linköping ock reste så till Göttingen,
hvarifrån han 1787 kom hem såsom filosofie magister
samt nämndes i Mars 1788 till kyrkoherde i Sala
församling; ehuru han icke varit uppförd å förslaget
eller hade några meriter att åberopa, utom sitt tyska
magister-diplom.
På denna plats stannade han under sin öfriga lifstid,
skötte sina presterliga pligter oförvitligt, höll
god ordning inom sin församling, slöt sig icke
till den neologiska riktningen, utan predikade
enkelt och allvarligt, var ifrig landtbrukare och
trädgårdsodlare, så att trakten kring hans boställe,
förut en af de kalaste och fulaste i hela Sverige,
blef fullkomligt omskapad, egnade sig för öfrigt
äfven åt historiska studier och utgaf 1811, 1813
»Grundlinier till staternas historia», 2 band, med
karta och tidstaflor. Ännu var han dock föga känd,
men vid 1812 års riksdag, den första han bevistade,
började han väcka en viss uppmärksamhet, och vid
den följande riksdagen 1815 var han den egentlige
stiftaren af oppositionen å riddarhuset, för hvilken
han nu trädde i spetsen. Han hade ock många af
de egenskaper, som fordras hos politiske ledare -
ett imponerande yttre, en stark, välljudande stämma,
en ovanlig lätthet att yttra sig oförberedd, utan att
förirra sig i intetsägande fraser, en ännu ovanligare
förmåga att i sitt tal inlägga en öfvertygande
kraft, röjande en fast öfvertygelse hos talaren och
derigenom äfven så mycket kraftigare inverkande på
hans åhörare; men han fordrade blind lydnad, hvilken
oppositionens öfrige ledare ej ville underkasta sig,
var dessutom i hela sitt väsende mer imponerande
än vinnande, och fann för öfrigt snart nog, att
oppositionen tog en demokratisk riktning, hvilken
Schwerin, med sina starkt utpreglade aristokratiska
åsigter, ej kunde gilla. Hans politiska ideal var en
engelsk parlamentarism under adelns ledning, och att
oppositionen sökte sitt stöd i de ofrälse stånden, var
ingalunda öfverensstämmande med hans tänkesätt. Redan
vid 1823 års riksdag fann han ock, att oppositionen
började frigöra sig från hans ledning, och han egnade
sig nu så mycket ifrigare åt mynt-realisationen,
som genomdrefs 1830, då Schwerin närmade sig
regeringen och frånträdde oppositionen. Sättet för
den beslutade realisationens verkställande fick han
dock ej upplefva, ty han
Starbäck o, Bäekstr&m* åer. ur Sv. Hist. X.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
