Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Oscar IL
ven afgift till stadens kassa, i stad och å rikets
marknader idka minuthandel, äfvensom att, under
i allmänhet stadgade förbehåll, å landet anlägga
salubod. Ännu större frihet för vinnande af rättighet
till handels idkande medgafs genom förordningen om
utvidgad näringsfrihet, den 18 Juni 1864, och för
öfrigt blef handelsfriheten verksamt befordrad genom
liberalare tullförfattningar.
Redan vid 1823 och 1834 arens riksdagar hade ständerna
uttryckt sin önskan om öfvergången till ett friare
handelssystem, företrädesvis genom borttagande
af de talrika förbuden mot in- och .utförsel af
åtskilliga varor, samt lämpliga tullsatsers införande
i stället. Kongl. maj:t hade dock endast i ringa
mån gått denna ständernas önskan till mötes, men
likväl efter sistnämnda riksdag tillsatt en komité,
som 1839 afgifvit sitt betänkande i ämnet och deri
framstält fördelarna af ett friare handelssystem
genofn borttagande af förbuden samt väsentliga
nedsättningas i införsel-tullsatserna i allmänhet,
äfvensom komiterade förordat bestämmandet af låga
afgifter till i eller 2 procent, eller fullkomlig
tullfrihet för varor, som utföras. Vid 1840 års
riksdag öfverlemnades till ständerna detta betänkande,
jemte förslag till ny tulltaxa, med tillkännagifvande
att kongl. maj:t godkände hufvud-grunderna deri;
men ständerna, som eljest vid denna riksdag ifrigt
förfäktade de liberala idéerna, visade sig föga
gynsamma mot handelsfriheten, och äfven vid 1844
års riksdag segrade de prohibitiva åsigterna, så att
utförsel-tullafgifterna i flera fall höjdes samt i
ännu högre grad införsel-afgifterna både för fabriks-
och handtverkeri-varor samt å landtmanria-produkter.
Inom regeringen, der chefen för civil-departementet
statsrådet O. I. Fåhraeus i synnerhet yrkade
en vidsträcktare handelsfrihet, vunno emellertid
åsigterna om en liberalare tullagstiftning alltmera
insteg, och vid början af 1847 ^rs riksdag föreslog
kongl. maj:t upphäfvande af alla dittills stadgade
in- och utförsel-förbud, med undantag af dem å malm,
tack- och barlastjern, samt att tiillafgifterna, vare
sig vid in- eller utförsel, icke finge Öfverstiga 1/4
af varans värde. Under riksdagens fortgång ut-bröto
likväl 1848 i flera delar af Europa revolutionära
rörelser, i anledning hvaraf konungen befarade, att,
om den föreslagna handelsfriheten blefve medgifven,
vårt land kunde komma att öfversvämmas af utländska
varor, och dessa farhågor gjorde sig äfven gällande
hos ständerna, så att det gamla systemet af förbud
och höga tullsatser hufvudsakligen bifölls. Samma
åsigter blefvo äfven segrande vid 1850, 1851
åreris riksdag; men vid den följande riksdagen
beslöto samtliga riksstånden, att, med undantag
endast i afseende å malm, alla direkta så in-
som utförsel-förbud skulle upphöra och utbytas mot
bestämda tullsatser; att tullvärdena skulle jemkas
till närmare öfverensstämmelse med varornas verkliga
värde, samt att förtullning efter anslagsvärden skulle
utbytas mot annat förtullningssätt. Vid de särskilda
tullsatsernas bestämmande gjorde sig de prohibitiva
åsigterna i flera fall gällande, och sådan splittring
rådde med hänseende till tullfrågan i all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
