Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagmännen.
319
hållandet mellan statmakterna eller försvaga
konungamakten. Som embetsmän stod han ännu högre än
som riksdagsman, emedan hans öfverlägsna förmåga här
fick göra sig gällande utan inverkan af hans stundom
allt för lång-t drifna politiska konservatism. I sitt
enskilda lif var han oförvitlig och i allo en ärans
man.
Likasom grefve Anckarsvärd under det föregående
tidskiftet varit den främste oppositionstalaren å
riddarhuset, hade Johan Thore Petré varit det inom
borgarståndet. Vi hafva i föregående del omnämnt
hans verksamhet vid riksdagarna under Carl Johans
regering, och han lät icke mindre höra af sig vid
de följande, såsom här ofvan är visadt. Äfven nu
var Petré lika ifrig oppositionsman som förut, men
förhållandena hade dock i flera hänseenden blifvit
andra än förut. Man hade. icke nu samma anledningar
till opposition som då, och Petrés inflytande inom
ståndet blef icke heller sådant som det varit. Många
funno denna bullersamma opposition mot en regering,
som från början tycktes i flera hänseenden vilja
gå de liberales önskningar till mötes, vittna om
föga statsmannablick, och man befarade icke utan
skäl, att den nye regenten, då han rönte så foga
erkännande af sina liberala tendenser, skulle snart
nog afskräckas från att fortgå i denna riktning,
hvilket ock inträffade och hvartill Petré icke
var den minst vållande. Han fortfor emellertid i
samma anda som förut och var vid 1850, 51 årens
riksdag ännu bullersammare än vid de föregående,
men led nu inom ståndet det ena nederlaget efter
det andra. Denna riksdag var ock hans sista, ty kort
efter det ständerna nästa gång i slutet af November
1853 sammanträdde, afled han å sitt bruk Hofors den
6 December samma år, och i borgareståndets protokoll
för den 10 December intogs, på framställning af
Petrés förre motståndare, borgmästaren Lagergren, nu
ståndets talman, uttryck af dess sorg och deltagande
i anledning af hans frånfälle, »såsom ett bevis af
ståndets aktning för hans minne». Onekligen hade han
ock varit en af dess mest framstående ledamöter, och
hans inflytande inom detsamma var under större delen
af hans riksdagsverksamhet mer omfattande än någon
annans. Han var ock den, som genom sin öfverlägsna
talaregåfva, sitt oförskräckta uppträdande och sin
aldrig tröttnande ihärdighet gjorde oppositionen
segrande inom detta stånd, som förut troget stått på
regeringens sida. Från början hade ock käns opposition
ett bestämdt mål att införa fri forskning inom
alla områden, som grundlagsenligt voro underkastade
representationens pröfning, och häri lyckades han i
icke ringa mån-, men då han äfven derefter tycktes
vilja drifva opposition för oppositionens skull,
utan att kunna fullgiltigt ådagalägga, huruvida
den var befogad eller icke, minskades ock i samma
mån hans inflytande. Likasom grefve Anckarsvärd var
äfven han icke egentligen partichef, utan blott sitt
partis främste talare, och i allmänhet mera talare
än statsman.
Bland öfriga riksdagsmän, som gjort sig bemärkta
redan under föregående tidskifte och fortsatt sin
verksamhet under den följande tiden, hade Nils
Strindlund bevistat de flesta riksdagarna. Född 1792 å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
