Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmare-unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Framdeles» – heter det vidare – »Gud löne vår kära
fru, drottning Margareta med allt godt, att hon hafver
så när oss varit och med oss omgått och dessa tre
riken så förestått, det vi alle, som i dem bygga och
bo, henne intet skylla. Gud gifve henne himmelriket
för det hon hafver med oss omgått och när oss varit!
Vi tacka henne gerna för allt godt.»
Detta dokument, uppsatt och undertecknadt den 13
Juli, var i sjelfva verket det enda af någon vigt,
som på detta möte i Kalmar uppsattes. Man känner icke
egentliga anledningen, hvarför det uppsattes, men då
man tager i betraktande den långa tid, som förgick
efter kröningen, ser det ut, som om svårigheter mött
vid behandlingen af det egentliga öfverläggningsämnet,
svårigheter hvilka ej ledt till något annat än detta
intyg på konungens kröning.
Vi öfvergå nu till detta egentliga
öfverläggningsämne.
När Margareta väl blifvit herskarinna öfver Nordens
trenne riken, och sedan hon börjat sitt arbete att
gifva dessa riken en konungaätt, ligger tanken på
en närmare förening mellan denna konungaätts länder
så nära, att det skulle väcka ens förundran, om den
icke uppstått hos Margareta. Men ett var att få en och
samme konung vald inom de särskilda rikena, ett annat
att förena dessa till ett rike. Det förra hade, om
ock med svårighet, dock blifvit lyckligen genomfördt,
det senare återstod.
Vid första påseendet syntes utförandet af denna tanke
icke vara förenad med synnerlig stor svårighet. De
tre folken svenskar, norrmän och danskar stodo
genom stamfrändskap, genom gemensamheten i språk,
i seder och bruk samt i allmänhet genom samtidighet i
utveckling hvarandra så nära, de skilde sig härigenom
såsom ett afslutadt helt från de kringboende folken
i Europa, och sådant var äfven fallet i afseende på
belägenheten med de länder, de bebodde. Margaretas
arbete bestod ju således endast i att återförena hvad
som ursprungligen hört tillsammans. Och de särskilda
folkens egna fördelar borde härvid komma henne till
hjelp. Skulle icke nu de inbördes striderna mellan
de tre få ett slut, skulle icke de krafter, som
dittills förtärt hvarandra, skulle de icke nu med
större framgång kunna vändas utåt? – Tyskland stod
här som den farligaste grannen för Margaretas blick,
Tyskland och Hanseförbundet; och alla de tre nordiska
folken borde dela hennes fruktan för den fara, som
hotade derifrån. Hennes fader hade med knapp nöd
räddat Danmark från fullkomlig tillintetgörelse under
tyska furstar, hon sjelf hade gjort Sverige samma
tjenst. Der låg ett Ryssland på andra sidan Östersjön
och Finska viken, som väl ännu icke var en så farlig
granne, att trenne folks förenade krafter behöfdes mot
honom, men likväl hade Sverige der redan utkämpat en
och annan dust och fördelen af öfverlägsenhet ej blott
i vapen och mod, men i antal, borde ej vara svår att
finna. Men hvarför stanna blott vid försvar mot faran,
hvarför ej gå henne djerft till mötes, hvarför ej
krossa detta hanseförbund, dessa mäktiga köpmän,
hvilka med sin handel utsögo Nordens folk? Handeln
skulle uppblomstra och rikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
