Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmare-unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tagas. Gifver Gud denne konung, eller den efter
honom kommer, en son eller flera, då skulle en till
konung väljas och tagas öfver alla tre rikena, men
de andra bröderna varda med annat herskap förlänte
och betänkte i rikena, och får han döttrar, göres som
lagen utvisar. Faller konungen ifrån barnlös, det Gud
förbjude, skall riksens råd och män en annan välja
och taga, den Gud gifver dem nåden till, som de efter
bästa samvete veta vara för Gud rättast och rikena
nyttigast med samtycke af alla tre rikena. 3. Alla
tre rikena skulle blifva i samdrägt och kärlek, så att
icke ett skulle sig från de andra draga, med tvedrägt
eller söndran, utan hvad det ena pågår antingen med
örlog eller med utländska mäns anfäktning, det skulle
dem pågå alla tre och de hvarandra behjelpliga vara
med trohet och all makt, dock så, att hvart rike
skulle blifva vid sin lag och rätt och en konung,
som dem bör att hafva.
4. Krig med utlandet. Konungen skulle styra och råda
sitt rike i Danmark med hus och fästen, så ock i
Sverige och Norge efter deras lag och rätt, och icke
föra från ett rike i ett annat det, som der ej förr
varit lag och rätt, så att hvart rike skulle blifva
vid sitt. 5. Kommer krig på för ett rike, skulle
de andra tu, när konungen eller på hans vägnar hans
embetsmän tillsades, med trohet det anfallna riket
till hjelp komma, vare sig till vatten eller lands,
och hvartdera riket förse sitt folk med spis, kost
och foder, att ej det angripna landet måtte genom för
mycken tunga utarmas. Men om tjenst och lön, skada
och fängelse skulle konungen sörja. 6. Och från sådan
krigstjenst skall ingen fritaga sig eller undskylla
sig dermed, att han ej vore pligtig till tjenst längre
än till sitt eget landamärke, utan skulle i fråga om
krig alla tre rikena vara som ett enda.
7. Inbördes krig. All fejd och tvedrägt, som härtill
mellan rikena af långlig tid varit hafver, skulle
nedläggas och aldrig mer upptagas och aldrig mer det
ena riket örloga på det andra eller det förorsaka,
hvaraf örlog eller osämja kunde komma. Hvar man,
hög som låg, skulle vid lag blifva och med lag och
rätt sig nöja låta och den ene icke fejda på eller
förtrycka den andra som mindre förmår; men alla skulle
rädas Gud och konungen. 8. Blefve någon fredlös
i ett rike, skulle han vara det äfven i de andra,
och ingen honom hägna eller försvara.
9. Förhållande till utlandet. Rörande underhandlingar
med utländska makter skulle konungen besluta om dem
i det rike, der han för tillfället befann sig, och
med de råd, som då voro tillstädes, äfvensom emottaga
utländska sändebud.»
10:de punkten innehåller ytterligare en försäkran
om samdrägt rikena emellan, och den 11:te handlar om
drottningens lifgeding.
»Till yttermera beväring» – heter det slutligen – »är
förafskedadt, att bref skulle gifvas på pergament
skrifna, tu af hvart rike, lydandes uti allo måtto
och med alla artiklar, som föreskrifvet står, och
att brefven skulle beseglas med vår herre konungens
insegel och vår fru drottningens och riksens råds och
mäns och köpstäders insegel af alla dessa tre riken;
och att allt skall så fulländas, derför hafva vi»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
