Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Erik kommer till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättmätigheten af sitt eget handlingssätt. Nu var det också
hög tid för konung Erik att gripa verket an, om han
ville behålla Sveriges krona.
Men raskhet i handling var icke konung Eriks
sak. Redan i September, medan Engelbrekt ännu
befann sig för Axevalla, medan rådet uppsatte sina
skrifvelser i Stockholm – det var Söndagen den 12
September – hörde man i Sverige talas om, att konung
Erik rustade. Engelbrekt skref hvad han visste derom,
till biskop Thomas. »Och mån I veta», säger han i
ett bref af den 14 September, »att mitt bud kom nu
strax från konung Erik och berättade mig, att han
ville sjelf till häst, dock sänder han folk till
skepps; förty vill jag draga strax mot honom. Och
tagen I till vara till vatten, jag vill taga till
vara med Guds hjelp och Sanct Eriks till landet till
Öresund.»
Detta bref af Engelbrekt förklarar oss tillika
orsaken, hvarför han lemnade Axevalla och drog
söderut samt hvarför han inföll i Halland och drog
ned emot Skåne. Han trodde sig här få möta konung
Erik sjelf. Också var det troligen de upplysningar
han fick, när han kom nedåt Skåne, att konungen icke
var vid hären, utan möjligen ämnade sig med flottan
draga till Sverige, som förmådde honom att ingå
stillestånd och draga sig tillbaka.
Knappt hade dock Engelbrekt upplöst hären och bönderne
hunnit återvända till sina hem, förr än budkaflen åter
gick sin rund omkring landet. »Konung Erik var kommen»
– hette det – »och aktade förhärja Sveriges land!»
Ingenting bidrager så mycket att göra en förtrolig
med en aflägsen tid och dess förhållanden, som om
man får höra en röst från denna tid sjelf tala. Det
är derför vi här anföra tvänne skrifvelser af
Engelbrekt, den ena till allmogen i Upland, den
andra till biskop Thomas. De visa oss å ena sidan,
huru mäktig bondhårens höfvidsman var och i hvad
förhållande han stod till riksens råd, å den
andra lemna de oss, synnerligast det till biskopen,
en öfversigt och bekräftelse af de här ofvan
skildrade tilldragelserna – en öfversigt gjord af
Engelbrekt sjelf.
Så lyder brefvet till Uplandsbönderna:
»Idher alla som byggia oc boo i Vpland badhe bönder
oc köpstadha men ae hwo the helst aera helsar jak
Engilbrekt Engilbrektsson oc alla myna medhjelpara
kerligha med Gudh. Gör jag idher witerlighit att j
skulen wara Rikesens raad som aer i Stockholm höroghe
oc lydoghe i allo thy som the idher tilsighja, swa
frampt at j vilen wita Rikesens betzsta oc bestand oc
allas idhra oc idher oc Riket utan skada oc fordaerf,
Gudh wari med idher, til thess breffs mera visso
trycker Jak Engilbrekt Engilbrektsson mith insigle
a ryggen for thetta breff. <sp>Scriptum apud Axewald
Anno Domini MCDXXXIIII fferia sexta proxime post
nativitatem beatae mariae virginis.»
Det andra brefvet till biskop Thomas i Strengnäs
lyder så:
»Helso forscrefna med Gudh. Idher
werdhoge fadher Biscop Thomas i Strengnäs oc
alla the Riddare oc Swena, som i Vpland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
