Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen / 120 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De förnämsta slägterna i Sverige vid denna tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nilsson, växa till i krafter och huru de slitas
om högsta makten. Att marsken dervid kom att stå i
spetsen för Sveriges sak berodde visserligen derpå,
att motpartiet sökte sitt stöd hos Danmark, men endast
till en del. Det var ej endast tidsförhållandena,
som stälde honom der; åtminstone visar slutet af
hans lefnad, att han tänkte sig sitt fädernesland
som ett helt för sig, hvilket kunde och borde lefva
ett sjelfständigt lif, oberoende af Danmark och
dess konung. Men då hade han också de gångna årens
rika erfarenhet bakom sig. Nog af, i början af Carl
Knutssons politiska bana stod han helt och hållet inom
herrekretsen, eller med ett nu brukligt uttryck:
han var aristokrat. Emot herrarne i allmänhet eller
aristokratien reste en på sätt och vis ny makt upp
sitt hufvud. Det var folket, allmogen. För denna
makt, helt och hållet stödjande sig på Sveriges lag,
måste herrarne böja sig, sedan den första häpnaden
hunnit lägga sig; deras skilda viljor tvingades för
ett ögonblick tillsammans af den.

Der funnos således för herrarne tvänne stödjepunkter
att välja på. Den ena var konungen, som allt mer och
mer började betraktas såsom en främmande konung,
hvilken ville lägga Sverige under sig och sitt
andra rike Danmark. Denna stödjepunkt hade till
utseendet laglighet för sig. Den andra var Sveriges
allmoge. Konungen och Sveriges allmoge stodo nu
fiendtligt emot hvarandra, och ingen kan tjena två
herrar; endera måste derföre väljas. Christer Nilsson
och de äldre bland Sveriges stormän valde den förra,
Carl Knutsson den senare.

Oxenstierneätten under medeltiden.

Bengt i Langserum, rådsherre 1230–1245, lagman i
Vestergötland.

Nils Bengtsson i Langserum, rådsherre 1270–1296.

Thorsten Nilsson, omkring 1312.

Nils Thorstensson, omkring 1340.

Bengt Nilsson till Salsta, riksråd, omkring 1370,
g. m. Ingeborg, dotter af riksdrotset Nils Abjörnsson
Sparre till Salsta oeh Engsö.

Arvid till Fallnäs, riddare och riksråd,
1388, g. m. Birgitta Porse.

Jöns till Salsta, riksråd 1388–1400, g. m. Margareta Finvidsdotter.

David, riddare och riksråd, d. 1472, g. m.
Birgitta Gustafsdotter Sture.

Märta, g. m. Gustaf Agotsson Sture, d. 1448.

Katarina, abedissa i Skokloster.


Nils till Frösvik Djursholm, riksråd, riksföreståndare,
1448, g. m. 1) Christina Ivarsdotter, 2) Kerstin Ryning,
3) Katarina Sture.

Bengt till Salsta, riksråd, lagman i Upland,riksföreståndare
1448, d. omkring 1450, g. m. 1) Kerstin Vasa, 2) Märta von Bergen.

Erik till Djursholm, riksråd, 1457, g. m. 1) Katarina Vasa
2) Katarina Nipertz.

Iliana, g. m. Erik Carlsson Vasa, d. 1491.

Kerstin, g. m. Nils Fadersson Sparre, d. 1495.

Birgitta, g. m. Nils Christerson Vasa, d. 1464.

Jöns, erkebiskop, riksföreståndare 1457, d. 1468.

David, riksråd, d. 1479, g. m. Birgitta Sture.

Christer till Salsta, riksråd 1450, d. omkr. 1476, g. m.
1) Märta Kröpelin, 2) Margareta Gren.

1) Unge Hans Kröpelin, dekanus i Upsala 1479–1494.

Sten till Salsta och Lagnö, riksråd 1474, d. 1516.

Bengt till Salsta, riksråd, d. 1495.

Jöns, omkring 1505.

Christer till Steninge, riksråd d. 1520.

Gabriel, riksråd, 1544, friherre till Mörby och
Steninge, 1561, d. 1585.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>