- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
203

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Christofer af Bayern. Christofer kommer till Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var den 6 Juni som adelshären angrep de nu ensamma
Vendelsbönderna. Men desse stredo som lejon, och
en förtviflad strid uppstod. I synnerhet kämpade
Henrik Tageson med en otrolig tapperhet. Hvar han
gick fram, så slog han ned fienden omkring sig, och
när han slutligen sjönk ned på knä, dödade han ännu
sju fiender, innan han föll. Konungen behöll dock
segern, och bönderne måste med dryga böter köpa sig
nåd, sedan Henrik Tageson och 14 andra på slagfältet
blifvit steglade.

Konungens seger var af mycken betydelse för bönderna
på Jutland. De förbjödos att härefter gå beväpnade
och deras ställning blef sådan, att föga fattades
för dem att de blifvit lifegna, liksom bönderne på
öarna. Hela upproret påminner om hvad som timat i
Sverige de föregående åren. Men lyckan var ej så
gynsam mot de danska som mot de svenska bönderna.

Underhandlingar i Köpenhamn mellan hansestäderna
och de nederländska städerna uppehöllo äfven
konung Christofer, sedan han kommit åter till
Köpenhamn. Dessa städer, af hvilka de nederländska
ville blifva delaktiga af den vinstgifvande
Östersjöhandeln, men derutinnan, som naturligt var,
på allt sätt hindrades af hansestäderna, lågo i öppet
krig med hvarandra, och den danske konungen höll på
att blifva invecklad deruti, emedan Nederländarne
hvarken skonade de nordiska handelsfartygen eller
ens hans rikes kuster. Genom hans bemödande hade
nu fullmäktige å ömse sidor sammanträdt i Köpenhamn
för att bemedla fred.

Konung Christofer kunde dock ej afbida
underhandlingarnas afslutande. Han måste begifva sig
öfver till Sverige. Men freden mellan sjöstäderna
afslöts den 23 Augusti 1441.

Den 16 Augusti 1441 kom konung Christofer till
Kalmar. De svenska herrarne, som då befunno sig i
staden, mottogo konungen på det högtidligaste och
följde honom i procession till slottet. Konungen var
åtföljd af tvänne danska biskopar och en stor skara
danska herrar och andra utländingar.

Men man dröjde ej länge i Kalmar. »De läto sig strax
till Stockholm lida.» När konungen kom till Härstäket,
var marsken jemte en mängd herrar honom till
mötes. De följde sedan konungen till Valdemarsön (nu
Djurgården), der man lade i land. Konungen stannade
der öfver två nätter, men marsken begaf sig förut till
Stockholm att ordna allt för konungens emottagande.

Vid Södermalm lade konungens skepp till och der
steg han i land. Biskopar och riksens herrar och män
jemte riksföreståndaren voro honom här till mötes,
och en stor massa af folk hade samlat sig för att se
på ståten.

Konungen fattade riksföreståndarens arm, och stödjande
sig på honom satte han sig i gång mot staden, dit
processionen följde efter och folkmassan. Folket, som
icke kunde känna det inre af sin tids historia, kunde
ej underlåta att se och anmärka den stora yttre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free