- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
457

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures samtida bland de verldslige herrarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans rådgifvare. Ett outsläckligt hat till allt
hvad danskar hette lågade sedan hos honom, och han
skall äfven hafva gjort allt för att ingifva sina
efterkommande samma känslor.

Sonen Johan Magnusson liksom sonsönerne Magnus och Åke
voro så förbittrade på de danske, att de aldrig kunde
nämna ordet Danmark utan att gripas af bitterhet och
hat. Magnus Johanssons informator, den siste katolske
erkebiskopen i vårt land, Johannes Magnus, berättar,
att han aldrig hörde herr Johan nämna danskarne utan
att tala om dem med förakt. Alla dessa herrar få vi
se i det följande, Johan såsom slottshöfding på Kalmar
och Magnus såsom Gustaf Vasas vän. Åke förvärfvade sig
genom lyckliga strider mot danskarne namnet »Danmarks
plågoris».

Utom dessa gamla, ofta förekommande och derför
välbekanta slägtnamn möter oss under den senast
skildrade tiden ett och annat nytt. Dessa tillhöra
dock derför icke nya slägter. Många gamla lefde vid
sidan af de nu anförda, men liksom i bakgrunden,
skymda af dem, så att de först vid denna tid eller den
närmast föregående genom mer eller mindre framstående
medlemmar dyka upp och göra sitt ättemärke bekant för
efterverlden. Deras sköldar hafva burits, men hafva
först nu visat sig i främsta ledet i förhållande till
oss.

En sådan sköld var den, som i Brunkebergsslaget fördes
af den tappre Trotte Carlssons stridsvana arm. Den
ätt, till hvilken han hörde, nämnes dock icke efter
sitt sköldemärke, utan kallas Eka-slägten. Att slägten
var ansedd och mäktig ganska tidigt, synes deraf, att
hon redan mot slutet af 1200-talet har en medlem bland
riksens råd. Hon har blifvit kallad af stamgodset
Eka, som ligger vid segelleden mellan Stockholm och
Enköping i Lillkyrka socken. Herr Trottes broder
Magnus lefde efter unionstidens slut. Med hans son,
Trotte, utgick ätten år 1527. Magnus Carlssons
dotter Cecilia blef gift med Erik Johansson och
sålunda moder till konung Gustaf I[1].

Vinstorpa-slägten var en annan sådan gammal slägt. Af
henne finna vi medlemmar i rådet så långt tillbaka som
under den siste konungen af Erikska ätten eller 1224,
och när drots- och marsk-embetena inrättades, finna
vi tidigt det senare embetet innehafvas af medlemmar
ur Vinstorpa-slägten. Håkan Matsson var marsk redan
under Magnus Ladulås, Håkans son Mats under denna
konungs söner, och


[1]
<img></img>
Ekaslägten:

Peder

Trotte, riddare 1353 rådsherre 1357, d. 1364.

Magnus, riddare 1391.

Carl, riddare och rådsherre 1449.
Greger, rådsherre 1434.

Trotte, d. 1471.
Magnus, rådsherre 1473--1484

Trotte, d. 1512.

Cecilia, g. m. Erik Johansson (Vasa)

Gustav I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free