- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
524

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig mot Ditmarsken. Missnöjet i Sverige utbryter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var, den 17 Februari år 1500 som konungen
och hertigen kommo framtågande med sin stora
här. Kölden hade med ens slagit om till töväder
och en häftig nordvestvind blåste, så att regn
och snö slogo de antågande i ansigtet, medan hästar
och menniskor sjönko ned i den leriga vägen och med
största svårighet kunde tåga framåt. Men trumpeterna
smattrade och man sökte hålla modet uppe, så godt
sig göra lät. Segern kunde ändå ej tagas ifrån den
tappra hären.

Då fick man plötsligt se bönderna på den lilla
höjden, hvarifrån några kanoner började spela på
den hoppackade massan af ryttare och fotknektar,
hvilken hvarken kunde komma åt sidorna eller tillbaka,
emedan de breda grafvarne och de många trossvagnarne
hindrade. Bönderne gjorde i detsamma ett anfall, men
blefvo två gånger tillbakaslagna. Men så öppnades
slussar ne till de långa grafvarna, som stodo i
förbindelse med hafvet, och detta drefs af stormen
in öfver mark och stig, så att ingen räddning mer
var möjlig. Nu gjorde bönderne sitt tredje anfall,
och hela den stolta riddarehären nedgjordes.

Konungen och hertigen kunde med knapp nöd rädda sig
genom flykten. Junker Slentz fick ett lansstygn i
bröstet och tumlade med sin häst hufvudstupa ned
i en djup graf. Hela det saxiska gardet fann här
sin död, så att man nu kunde med största skäl vända
om det gamla ordspråket och säga: »Akta dig garde,
bonden kommer!» – Bönderne gjorde ett oerhördt stort
byte. En bonde skall hafva fått ända till 500 dyrbara
klädningar. Guld, silfver, perlor och ädelstenar fingo
bönderne till öfverflöd. Men så okunnige skola dessa
okonstlade bönder hafva varit, att de ej rätt förstodo
hvilket dyrbart byte de fått, utan många af dem skola
sedan länge hafva haft sina hundar bundna med de
slagna riddarnes guldkedjor. Konungen beräknade sjelf
sin förlust på detta företag till 200,000 gyllen.

I detta slag förlorades äfven den dyrbara dannebrogen,
som ansågs vara fallen från himmelen. Den förlorades
äfven i slaget på Brunkeberg, men återlemnades
sedan. Nu var den för alltid förlorad. Den satt i
många hundrade år först i en af Ditmarskens kyrkor
och sedan i Kiel, men blef slutligen uppbränd. En
fanspets af stål med guldornament, som förvaras i
museet för fornsaker i Köpenhamn, skall vara den
enda lemning, som nu finnes qvar af Valdemar Sejers
beryktade dannebrog.

I Holstein samlade konungen öfverlefvorna af sin här
och var betänkt på att genom ett nytt infall hämnas
sin lidna skymf. Men innan detta beslut kunde sättas
i verket, inträffade händelser, som fordrade konungens
närvaro på andra ställen, och han var glad att kunna
betrygga sig mot Ditmarskerne genom ett stillestånd,
som afslöts i Maj 1500.

Underrättelserna om konungens nederlag spriddes snart
öfver både Norge och Sverige, och i båda dessa riken
gjorde det ett för konungen ogynsamt intryck. Det
visar liksom mycket annat, huru svagt det band är
mellan folken, hvilket ligger ensamt i konungens
person, helst om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/2/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free