Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökriget 1507, 1509, 1510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva bort vara varnad för en
fara, som när som helst kunde återkomma.
Plötsligt visade sig en flotta af nio »merseskepp» vid
kusten. Fienden landsteg och stormade till slottet. Om
försvaret veta vi intet mer, än att herr Sten skref
det ofvannämnda brefvet till sin broder. Slottet föll
i danskarnes händer och Sten Thuresson bortfördes
sjelf som fånge. Ön måste lemna en skatt af 1,500
mark, som skulle vara redo vid Olofsmessan (den 29
Juli).
Underrättelsen om olyckan spridde sig snabbt. Ett bud
från Åbo var tillstädes på ön och såg de fiendtliga
skeppen afsegla med herr Sten och ett rikt byte
dels från allmogen, dels från slottet. Genom en
fången finsk skeppare, som lyckades undkomma från
Åland, fördes nyheten till Stockholm, hvarifrån
Knut Eskilsson (Banér) redan den 26 Juli kunde
tillskrifva riksföreståndaren derom. Innan svar
från riksföreståndaren hann ankomma, måste dock
åtgärder vidtagas, och den nämnde herr Knut
jemte fogden på Stockholms slott gingo till råds
med stadens borgmästare och råd samt sände bud
till erkebiskopen. De beslöto att sända en vid
namn Sven Myra till ön och skrefvo till Finland
om öfversändande af hvad som behöfdes för öns
återvinnande och återuppförandet af slottet, hvars
murar icke vid anfallet tagit synnerlig skada, utan
stodo »oförderfvade». Oviljan öfver Sten Thuresson
var allmän, fast man icke finner den uttalad af de
förnäma. Slottsfogden i Stockholm skref rent ut till
riksföreståndaren, att denne borde taga ifrån Sten
Simtuna socken, som han hade i förläning, »efter
det herr Sten så skammeligen hafver försett riksens
slott och är bortförd till Danmark»; och Heming Gad
beklagar bittert i bref till densamme, »att de så
litet akta deras sköldemärke, att sådan försummelse
finnas skall; det är både stor skada och åtlöje,
både inrikes och utan, som I yttermera bättre tänka
kunnen, än jag skrifva kan».
Svante Sture sjelf befann sig i Vadstena på nedresa
till Kalmar, der man befarade ett anfall af konungen
sjelf, då han träffades af buden om tilldragelsen på
Åland. Han synes hafva fortsatt sin färd till Kalmar,
och derifrån skref han så väl till allmogen på Åland
som till de män, hvilka voro i slottslofven på Åbo
och Stockholm, klagande öfver den försummelse, som
vållat olyckan, och »att herr Sten ej bättre kronans
slott och sig sjelf försvarat»; framför allt beder han
dem väl bevara slotten, i händelse konungen skulle
vända sig mot dem. Det var från Åke Hansson, som
riksföreståndaren hade erhållit underrättelser om att
något sådant var i görningen. Denna farhåga besannades
dock icke, men väl fortsatte Jöns Holgersson sina
härjningar och landstigningar, och skall inalles
hafva inom Juli månad uppbragt 30 skepp med rika
laddningar.
Derefter ser man ej vidare till Jöns Holgersson. I
Oktober togos i finska skärgården tvänne af konungens
män, hvilka fördes till Åbo och der berättade, att
konungen då ej hade mera än en bartze i sjön, och den
var så läck, att man hade nog göra med att ösa den. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
