Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ny konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min bref och ord hölt jag fulle i meste,
men dock ville jag vara på svenskes värste.
Christian den andre blef konung i Danmark och Norge
efter sin fader. Han har redan i det föregående
vid ett tillfälle mött oss. Han är dock för vår
historia af en sådan betydelse, att vi böra taga
närmare kännedom om honom. Han föddes på Nyborg 1481
den 2 Juli. Många sägner gingo om hans födelse och
första lefnadsår. Så berättas det, att han gråtit
i moderlifvet och att han kom till verlden med den
ena handen knuten och full af blod. En apa skall en
gång hafva stulit honom ur vaggan och sprungit upp
på takåsen med honom, så att alla fasade vid åsynen
deraf och togo hans död för gifven. Hvad som kan
vara sant af dessa sägner är naturligtvis af föga
vigt. Men konungasonens uppfostran känner man bättre.
Konung Hans satte sin son i huset hos en rik borgare
i Köpenhamn, som hette Hans bokbindare, hvilken sedan
blef borgmästare. Der skulle konungasonen bo, medan
en lärd kanik dagligen gick dit för att undervisa
honom. Den hederlige borgaren och hans hustru blefvo
dock snart utledsne på gossen, hvilken städse visade
ett hårdt och grymt lynne. De lemnade honom derför
ifrån sig, och han kom till kanikens hem. Det blef
dock icke bättre för det. Den lille Christian förblef
sig lik, och alla kanikens förmaningar, alla hans
bestraffningar voro fruktlösa. Något som högeligen
roade Christian var att klättra omkring öfver tak och
murar, ju högre, desto bättre. Kaniken förestälde
honom, »att den högt vill klifva, faller djupast
ned», men gossen svarade: »för de ringa passar sig
det jemna och låga, men högheten är för herrarne!»
och dermed fortsatte han sitt klättrande, så fort den
stränge kaniken icke var hemma. Slutligen hade denne
ingen annan råd än att taga Christian med sig, när han
måste hemifrån, hvilket skedde vid gudstjensterna. Nu
fick konungasonen under både högmessa och aftonsång
tillsammans med de andra korgossarne bära facklor
och sjunga.
Detta tyckte dock konungen vara för mycket. Han tog nu
sin son till sig och lät en lärd tysk, mäster Konrad,
komma till Danmark såsom lärare för sonen. Af mäster
Konrad fick Christian förnämligast lära latin, så att
han kunde både läsa och skrifva det, men han blef
snart led både åt mäster Konrad och hans latin. Så
snart han blifvit något äldre, sökte han en ersättning
i nattliga utsväfningar tillsammans med en mängd
likasinnade stallbröder. Som konungason behöfde han
icke leta efter sådana. Slottsvakten lät genom mutor
förmå sig att släppa konungasonen både ut och in, så
att han ofta var borta hela nätterna från slottet. Då
gick det vildt till. De lustige bröderne svärmade
omkring i Köpenhamn och begingo det ena strecket värre
än det andra, tills stadens borgare blefvo upptrötta
på oväsendet och klagade för konungen. Denne kallade
sonen inför sig och sedan han gjort honom de skarpaste
förebråelser, lät han piskan så eftertryckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0634.html
