Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christina Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det var herr Magnus Gren, som för tillfället
befunnit sig på Helgeandsholmen och låtit skjuta på
dem, menande detta vara det bästa svaret på hvarje
uppmaning till dagtingan. Men sändebuden skyndade
allt hvad de kunde till Spånga, der de berättade
hvad som inträffat; och funno så herr Otto Krumpe
och de danska herrarne, att om de förut träffat män,
hvilka handlat som qvinnor, så funno de nu en qvinna,
hvilken handlade som man.
De skildes åt. De danske drogo till sitt läger, och
de svenske till sina hem. Isarne började nu gå upp,
så att det var omöjligt att tänka på någon belägring
af Stockholm, förr än flottan anlände från Danmark,
och som det tillika var svårt att hålla folket
tillsammans af brist på lifsmedel, förlades hären
dels vid Upsala, dels i Vesterås och Strengnäs. Till
den sistnämnda staden sändes Claus Bille och Mickel
Block. Den gamle Sturevännen, biskop Mathias, var nu
outtröttlig att verka för konung Christian. Med de
danska herrarne och deras ryttare drog han ständigt
omkring i Södermanland och talade till allmogen och
dagtingade på konung Christians vägnar. Och dermed
höll han oförtrutet i hela fastlagen.
Men från Stockholm spridde sig snart tidender kringom
landet, huru manligt herr Stens efterlefverska vågat
bjuda landsfienden spetsen, och öfver allt visade
sig bönderne färdige att gripa till vapen. Till
dessa underrättelser hörde äfven ankomsten af några
lybska skepp. Fru Christina hade icke lyckats få
någon undsättning från Polen, emedan dess konung
Sigismund var förbunden med konung Christian, men
Staffan Sasse hade ankommit från Lybeck och låg
utanför Elfsnabben. Der hade danskarne försökt att
öfverrumpla honom, men misslyckats. Staffan hade lagt
ut med skeppen och isat omkring sig, så att hvarje
anfall var omöjligt.
Dessutom blefvo icke fru Christina och hennes män
overksamma i Stockholm, utan sökte på allt sätt
göra konungens folk afbräck. Utom den ofvannämnde
Magnus Gren, som var en afsvuren fiende till konung
Christian och nu befann sig i Stockholm, voro äfven i
landet flere, såsom herr Erik Pedersson[1], herr Olof
Valram[2]
och herr Mats Larsson (Kafle), hvilka höllo
med fru Christina och sökte på allt sätt arbeta för
henne. Dessa lyckades genom sina bemödanden samla
allmogen och på flera ställen ankom äfvenledes
undsättning från Stockholm.
Vid Vesterås lågo 3,000 man af konungens här, och
mot denna styrka skedde första anfallet. Kaptenerne –
så kallas i denna tidens offentliga bref höfvidsmannen
vid den kungliga hären – fingo dock på förhand spaning
om hvad som förehades samt bröto upp och begåfvo
sig på väg till Upsala, der hufvudstyrkan låg. De
hunno dock icke längre än till Badelunds ås, en af
de sandåsar hvilka sträcka sig i nordlig riktning
från Mälarängden upp genom Vestmanland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
