Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen och den nya tidens män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehafvande en hög plats inom den gamla kyrkan, samt varande i en framskriden ålder, när de första rörelserna af det nya visade sig, bildar han för oss en lämplig öfvergång från de män, hvilka vi nyss sökt skildra, till dem hvilka utgjorde förkämparne för den nya tiden. Föga känna vi om honom före denna tid, men i det ärende, som efter befrielsekriget blef för vårt lands utveckling det vigtigaste, intager han ett af de allra främsta rummen. Han var en man af redan erkänd och bepröfvad duglighet, när han i Strengnäs, på valriksdagen väckte Gustafs uppmärksamhet och omedelbart derefter kallades till konungens kansler.
För denna plats och för det verk, som han der var skickad att bedrifva, var Lars eller – med hans latinska namn – Laurentius Andreæ rätte mannen. Klart fattade han det stora målet i sigte, och aldrig svek honom i striden det mod, aldrig den fasthet i viljan, hvarförutan intet storverk någonsin utförts. Han var ett värdigt motstycke till Linköpingsbiskopen, ehuru hans synkrets var så till vida vidsträcktare, som han, redan hunnen dem gamla kyrkans tinnar, med oförvillad blick kunde fatta de nya läror, hvilka utgingo från Augustinermunken i Wittenberg.
Vid sidan af denne man visa sig bröderne Olaus och Laurentius Petri bland den svenska kyrkans reformatorer. Den senare af desse män följer oss långt framåt i tiden. Olai lefnad ligger, liksom kansleren Lars Anderssons, helt och hållet inom ramen af konung Gustafs regementstid. Vi lära känna dem alla tre i det följande och vilja icke gå händelserna i förväg.
Af verldsliga stormän söka vi förgäfves efter någon, som med kraft omfattade den nya läran och på ett mer framstående sätt verkade för densamma och de dermed i samband stående förändringarna i det gamla samhällsskicket. Det synes, som om saken företrädesvis betraktats såsom tillhörande presterna, och som konungen derför hade att utkämpa den med eller mot dem. Deremot få vi se flera ur de gamla slägterna uppträda till försvar för det gamla skicket, hvarutinnan de till och med gingo så långt, att de stälde sig öppet som upprorsmän mot konungen.
Så väl Lutherdomens första bekantgörande i vårt land som de nämnde reformatorerne, Olof och hans broder Lars och erkedjeknen, sedermera kansleren Lars Andersson, lära vi bäst känna, om vi kasta en blick på de förres enskilda historia.
På Sten Sture den äldres tid bodde i Örebro en smed vid namn Peter Olofsson och hans hustru Christina Larsdotter. Samma år, som herr Sten måste vika för konung Hans, eller år 1497, föddes deras äldste son, som fick namnet Olof, och två år derefter den yngre, Lars. Båda gossarne visade tidigt goda anlag för studier, och de insattes i Karmeliterklostret i Örebro att erhålla sin första undervisning. Derifrån skickades de till Strengnäs, och när Olof var nitton år gammal, for han utrikes till Tyskland till det då ansedda universitetet i Wittenberg att der fullborda sina studier.
Detta universitet, som hade blifvit stiftadt 1502, var utmärkt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
