Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefvefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gången tillbaka. Då framryckte den förtörnade grefven till storms, och några gamla kanoner, som sprungo sönder, när de afskötos från vallen, ökade de anfallandes mod. Men detta var en fint af herr Jakob. Först när fienden kommit helt nära muren, lät han på en gång afskjuta alla stycken som funnos, och denna salfva vållade ett förfärligt manfall bland fienden. Striden afgjordes snart till svenskarnes förmån. Jakob Bagge blef väl illa sårad, men han ledde dock fortfarande striden, och grefve Johan måste draga sig tillbaka. Han bröt omedelbart derefter upp från Halmstad vid underrättelsen om, att Johan Thuresson skyndade till undsättning norrifrån, och drog sig tillbaka in i Skåne, i hack och häl förföljd af herr Johan.
På denna framgång följde en ny vid Helsingborg, der så när sjelfve Marcus Meyer kommit i konung Gustafs händer. Den svenska hären ryckte in i Skåne, förstärkt af den skånska adeln med 500 välrustade ryttare, och visade sig snart framför Helsingborg, der Tyge Krabbe förde befälet. Denne hade svurit Christian II trohet och kom i svårt trångmål, antingen han nu skulle uppsäga denna tro eller icke. Då bröto svenskarne och skånska adeln in i staden, antände denna och trängde hårdt på den der stående fiendtliga hären. Denna bragtes i oordning och måste hals öfver hufvud fly, då till slut Tyge Krabbe lät slottets kanoner börja spela på dem. En stor del omkom i vattnet, dit de störtat sig för att undgå de förföljande, och de båtar, på hvilka man sökte undkomma till skeppen, blefvo så öfverfylda af folk, att de gingo till botten.
Marcus Meyer med 1,500 man kastade sig in i ett kloster, der han dagtingade och gaf sig med sitt folk till fånga. Borgmästaren i Malmö Jörgen Kock lyckades undkomma. Detta timade i Januari 1535. Den svenska hären tog derefter Lund och lät Skånes församlade inbyggare svärja konung Christian III tro- och huldhetsed. Så infriade konung Gustaf sitt löfte och visade, att Danmarks konung i honom egde en pålitlig vän. Med rätta har man i Danmark framhållit Sveriges deltagande i detta krig såsom »en rar og mærkelig Ting udi den nordiske Historie, at se en svensk Konge udi Harnisk for at beskytte en dansk Konges Throne». Danmarks historia har knappt ett motstycke att uppvisa.
Det var en egen ödets skickelse, att den stolte, djerfve lybeckaren Marcus Meyer här skulle falla i sina fienders våld, och man finner helt naturligt, att konung Gustaf icke gerna skulle släppa honom ur händerna. Saken vreds emellertid så, oaktadt alla herr Johan Thuressons och Lars Siggessons påståenden, att Marcus Meyer hade räckt sin hand åt danskarne och derför rätteligen var deras fånge, en tolkning som Marcus sjelf på det ifrigaste understödde, enär han icke fruktade något så högt som att blifva konung Gustafs fånge. Saken reddes så, att Marcus insattes hos Trued Ulfstand på Varberg, der han skulle förvaras, tills konungarne inbördes afgjort, hvems fånge han skulle vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
