Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigförandet denna tid af den föreskrift, konungen utfärdade för befälet, när han lemnade hären. »Belangande den menige man, som ännu igenlefver i Bleking, så vill kongl. maj:t att alla skola sammankallas så väl från öarne som från fasta landet, från svenska gränsen intill Sölfvitsborg, under föregifvande att de skola svärja trohetsed, och så snart man hafver dem samlade i en hop både manfolk, qvinnor och barn till en två eller tre tusen, skall man försända dem allesamman landvägen till Kalmar och derifrån med skutor och båtar till Stockholm; men hvar de icke alla komma tillstädes med qvinnor, barn och tjenstefolk, då skall man låta härja, bränna och ihjelslå allt för fot i hela Bleking, förty det är bättre att hafva ett öde än ett fiendeland.» I December samma år funnos — enligt ett annat konungens bref — endast några få bönder qvar i Bleking, men som konungen hellre ville hafva svenskt folk der i landet, uppmanades småländingarne att ditflytta och der taga sig hemman, hvilka de skulle få behålla som sitt arf och eget.
På samma sätt framfor man i Skåne. Engelholm brändes och Åhus brandskattades, och landet förhärjades hela femton milen bredt. Men mellan Göingeboarne och Värendsbönderne var då bondefred, det vill säga allmogen i dessa gränslandsknp hade nu såsom förut under de ständiga unionskrigen och äfven sedan vid flera tillfällen på egen hand ingått en fred, så att de icke inbördes skulle hemsöka hvarandra med krigets ofärd.
För att vedergälla lika med lika, inryckte sedan en dansk här under Daniel Rantzow i Småland, men dels var det för sent på hösten, dels tvangs han af småländingarnes motstånd att återvända. Denne Daniel Rantzow var en holsteinsk adelsman, som redan förut utmärkt sig genom både klokhet och tapperhet, och han blef nu öfverbefälhafvare öfver den danska hären, sedan den föga duglige grefven af Schwartzburg återvändt till Tyskland och den gamle Otto Krumpe afsagt sig den äran.
För år 1564 hafva vi intet vidare af vigt att omförmäla rörande kriget till lands, om icke för fullständighetens skull det bör nämnas, att konung Erik efter sin återkomst till Stockholm höll ett triumftåg.
Kriget utgjordes i allmänhet af grymma härjningar å ömse sidor, och vi kunna göra oss ett begrepp om de ytterligheter, hvartill konung Erik kunde hänföras, af den befallning, han gaf grefve Per Brahe, hvilken under år 1565 ledde belägringren för Bohus. Då grefven icke kunde förmå knektarne att storma, befalte honom konungen att under någon förevändning föra dem öfver till den holme, der slottet låg, och lemna dem der utan lifsmedel midt under fästets kanoner, då de — menade konungen — af förtviflan skulle tvingas att löpa till storms. Per Brahe blef afsatt, emedan han vägrade åtlyda denna befallning och drog sig vid fiendens anryckande tillbaka. Hans entledigande skedde med för honom högst onådiga ordalag af konungen: »Efter det vi förnimme, att I icke hafve lust och vilja att bedrifva något det berömligt är».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
