- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
504

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Onsdagsbröllopet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var ett hemligt bröllop, som ingen af dem visste af. Jungfru Sigrid hade mot sin vilja varit förlofvad med den för sin längd så kallade långe Erik Bielke. Det var herr Eriks fränka drottning Gunilla, som föranstaltat denna förbindelse, och så mycket aktade man inom båda slägterna hennes vilja, att giftermålet mellan Sigrid och Erik skulle gå i fullbordan, fastän man tydligen såg jungfruns sorg och fastän herr Eriks egen moder, fru Sigrid Sture, som mindes inom sin egen slägt, huru omöjligt det var att tvinga hjertats böjelse, rådde till förlofningens upplösning. Herr Eriks aftärda yttre, som gaf fart åt det utspridda ryktet, att han blifvit under sina resor i Polen smittad af en vederstygglig sjukdom, bidrog äfven att öka Sigrids motvilja för honom. Men herr Erik hade med högtidliga försäkringar lugnat Sigrids slägtingar, förlofningen stadfästades och bröllopet utsattes att firas om ett år. Häröfver fattade Sigrid en sådan hjertesorg, att hon nedlades på sjuksängen, och det var efter tillfrisknandet från denna som hon begifvit sig till fröken Anna, sin kungliga fränka på Stegeborg. Fröken Anna, som deltog i den sköna Sigrids sorg, tog sig då dristigheten an och stälde hastigt och lustigt till bröllopet.

Det kallades »onsdagsbröllopet», emedan det emot gällande plägsed firades på en onsdag och icke på en söndag. Man talade mycket derom och anförde ur en gammal folkvisa:

»Herr Johan han ligger vid sin unga frus sida.
Herr Erik får gå utanför och qvida.»


Underrättelsen om detsamma kom snart till slägtingarne. Medan man ännu satt vid bröllopsbordet på Stegeborg, kommo af en händelse Gustaf Brahe och Johan Sparre ridande dit. Fröken Anna lät bedja dem deltaga i gästabudet, men herr Gustaf beklagade sig öfver hvad som skett och bad sin syster att genast följa honom till hans slägtingar. Han ville hos dem söka ställa så, att giftermålet med herr Johan Gyllenstierna kunde vinna fullbordan på ett mera passande sätt. Fröken Anna svarade hastigt, »att på sjelfva bröllopsdagen kunde ej bruden resa bort, men ville herr Gustaf vänta till morgondagen, så kunde fru Sigrid gerna följa honom». Då lemnade herr Gustaf hastigt salen och red sin väg.

De tre stora slägterna, så väl Braher och Gyllenstiernor som Bielkar, blefvo häftigt uppretade öfver denna oerhörda händelse och påstodo att presten, som verkstält vigseln, borde på det allvarsammaste straffas, medan Bielkarne gingo ända derhän, att de fordrade Johan Gyllenstiernas lif. Alla fröken Annas bref att förlika och lugna tjenade till intet. Hon fick sjelf af sin stränge farbroder, hertig Carl, uppbära hårda ord för sin obetänksamhet. Till slut kommo äfven Bielkar och Braher i strid med hvarandra till följd af ett yttrande, som långe Erik Bielke fält om Sigrid Brahe, och det var endast genom uttryckligt förbud af hertigen, som ett envig mellan herr Erik och Gustaf Brahe kunde undvikas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free