Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danska hären då ännu icke begagnades med undantag för danska konungens liffana. Må hända voro de femhundra klädningar, dels af elghud, dels af blått kläde, hvilka togos bland bytet, sådana drägter eller — för att begagna ett numera brukligt ord — uniformer.
Derefter fortgingo striderna framför Kalmar. Det gälde i första rummet att undsätta Kalmar slott, något som mycket försvårades deraf, att danskarne hade besatt den holme, hvarpå våra dagars Kalmar är beläget, men som då kallades Qvarnholmen. Till slut lyckades det dock att på båtar ditföra 500 man, medan en flotta af 8 finska fartyg, lastade med bröd, öl och andra lifsmedel och under skydd af 16 svenska krigsskepp, lyckats genom att hålla sig inomskärs undgå den danska flotten, som kryssade i Östersjön, och nu förde sina förråd till slottet, der en tunna lübskt öl betaltes med 12 riksdaler. Ännu mer friskt folk infördes derefter på slottet, och den från kriget i Lifland och Ryssland för både tapperhet och grymhet bekante Christer Some sattes till befälhafvare i stället för den dittills varande Bo Gustafsson Bååt. En mängd borgare och andre, som tagit sin tillflykt på slottet, befaltes under trumslag begifva sig derifrån.
Nu beslöt Carl att storma det danska lägret, och kl. 1 om natten mellan den 16 och 17 Juli blåstes larm i svenska lägret. De svenska afdelningarna ryckte fram, men så fort de danska vakterne märkte hvad som förehades och i sin ordning gjorde larm, drogo sig svenskarne tillbaka. Men på morgonen sköts svensk lösen från slottet, klockan var mellan 5 och 6, och 1,000 man störtade ut derifrån under skallande stridsrop samt bemäktigade sig en löpgraf, som danskarne uppkastat mellan slottet och S:t Eriks skans, hvilken låg vid södra stadsmuren. Medan en del af de utfallande utförde detta, störtade en annan del mot söderport, togo den och kommo ända in på torget i staden. Nu kom friskt danskt manskap framryckande och en blodig strid uppstod så väl på de trånga gatorna inom staden, der vägen mellan S:t Eriks skans och norre port var betäckt af lik, som utefter danska lägret. Mot detta framryckte konung Carl ur sitt läger och anföll på trenne eller, enligt en annan uppgift, på fem särskilda ställen.
Lyckan var dock de svenska vapnen oblid den dagen. Danskarne stredo tappert, och deras kanoner gjorde en stor manspillan bland de anfallande svenskarne. Konung Christian var midt i elden och uppmuntrade de sina. Till slut stucko svenskarne eld på staden i närheten af S:t Eriks skans, och Christian ropade till de sina att låta lågorna rasa och fortsätta striden. Men äfven danskarne synas hafva insett omöjligheten att bibehålla sig i staden, ty de stucko ock eld på flere ställen. Allt som var af trä brann då upp, kyrkans tak, dörrar och fönster förstördes och endast remnade murar och hvalf stodo qvar efter det gamla Kalmar.
Dagen derpå, den 18 Juli, anlände Sehested med sin här, och nu var Christian till antalet öfverlägsen Carl. Denne kunde dock, till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
