- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
660

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Något alldeles egendomligt för denna tids skolväsende är bruket att uppföra latinska och svenska skådespel, hvilket bruk i 1575 års ordinantia gillas såsom en nyttig öfning för både spelande och åskådare. Dock förbjuder nämnda ordinantia att i skådespelen införa någon af personerna i treenigheten, hvaraf man kan sluta till, att detta varit brukligt förut.

Andra skolor än latinska funnos. Man kan sluta dertill redan af följande yttrande i 1571 års skolestadga: »Och efter det hvad nu här är taladt om skolor, går förnämligast på latinska skolor, ...» Man vet dessutom, att andra skolor under namn af skrifvareskolor, äfven flickskolor — de senare naturligtvis till ersättning för de qvinliga undervisningsanstalter, som nunneklostren erbjödo — funnos. Gustaf Wasa anslog 1538 ett prebende i Strengnäs åt en orgelnist i Stockholm, med vilkor att han skulle undervisa i räknekonsten. Skrifvareskolor nämnas i ordinantia af 1575.

Om vi nu efter denna blick på skolan sjelf och hennes arbete fråga, hvad hon förmådde uträtta, så är det klart, att vi dervid böra taga i betraktande de svårigheter, som möta hvarje verk i dess begynnelse. Vi hafva yttranden af Gustaf Wasa sjelf som ingalunda tala till skolans förmån. Han klagar ständigt, att han icke från skolorna kunde erhålla män, som voro dugliga för rikets värf, och ännu mot slutet af sin tid (år 1559) utskickar han ett ljungande bref till biskoparne, hvari han säger om dem, som tillskickades honom från skolestugorna, »att de voro de slemmaste som i hela hopen finnas kunde, drinkare och ölhundar, lösaktige och plumpa bänglar, som bättre tjente gå vid plogen och en trädestock, än uti riksens höga och vårdande ärenden brukade blifva». Den lärde Göran Gylta, som då vistades utomlands, gifver i bref till en svensk herre en ingalunda gynsam målning af förhållandet här hemma. »Af hela den hop, konungen lät underhålla i alla landsorter», säger han, »funnos icke tio, hvilkas råd han kunde bruka i rikets ärenden, och det samma gälde om adeln, kyrkans förmän och presterna.»

Det vore dock utan tvifvel orätt att på grund häraf fälla ett omdöme om skolornas verksamhet. Konung Gustaf, som haft så mycket att bekämpa i sina dagar, var mot slutet af sin lefnad stundom missnöjd med alla och allt, och i ett sådant ögonblick fäldes det här anförda yttrandet. Också erkände han, när lugn rådde i själen, att förhållandet var ett annat eller åtminstone, att förhållandet genom hans försorg lofvade att blifva ett annat. Vi påminna om hans råd till sina söner, att de icke skulle begagna utländingar i rikets tjenst, dels emedan de icke gerna ledos i landet, men äfven emedan »desse skolfuxar», säger han, »som hittills rätt intet synnerligt kunnat uträtta, genom vår försorg blifvit förståndige». Och derför, menade han, tillhörde numera dem ensamme bestyret under konungen — ett erkännande, som betyder mycket i denne konungs mun. Å en annan sida vet man ock, att unge män, som utgått från de svenska skolorna, inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free