Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbehållet, så utom som inom riket stadd, att utan andras betänkande befalla sina undersåtar och tjenare hvad honom godt syntes»; men Carl svarade med att hänvisa till konungens kröningsed, deri han utfäst sig att han med hertigens och riksens råds råd skulle styra riket.
Genom denne den kraftfullaste af Gustaf Wasas söner bragtes reda i de förvirrade begreppen om konungamaktens envälde, på samma gång rådets uppåtsträfvande makt stäcktes. Han uppstälde nemligen i afseende på rådet den grundsats, att det var ansvarigt inför ständerna. Under Carl återvände så småningom till riksdagen den betydelse, som han egde vid århundradets början under Sturarne. Riksdagens verksamhetsområde utvidgades till frågor om krig och fred, om förbund med utländska makter, om kungliga giftermål och testamenten, om förhållandet mellan konungen och hertigarne, om politiska rättegångar, och å 1544 års riksdag, då riket förvandlades från valrike till arfrike, sattes riksdagens lagstiftningsrätt icke i fråga. I sitt testamente förordnade Carl, »att hvarken de som i regeringen voro eller de andra af rådet skulle ega makt att utan ständernas samtycke, vetskap och samhälliga beslut handla eller göra något i sådana riksens vigtiga saker, som borde för ständerna veterliga vara och dem förutan icke kunde beslutas».
Hvilka dessa vigtiga ärenden voro lemnades af Carl obestämdt, men de bestämdes genom hans sons konungaförsäkran, der det heter, att ingen ny lag skulle stiftas, ingen gammal förändras eller afskaffas, intet krig begynnas, icke heller fred, stillestånd eller förbund slutas, utan hertig Johans, rådets och de menige ständers vetskap och samtycke. Och efter denna tid afgjordes alltid sådana saker på riksdag.
Konungamakten.
För en hvar, som med uppmärksamhet följt gången och utvecklingen af händelserna under denna tiderymd, är det lätt att fatta, det Vesterås recess och arfföreningen äro de hufvudpunkter, hvilka gifva hela skedet sitt väsentliga skaplynne. Vi hafva i det föregående vid flera tillfällen påpekat den stora och genomgripande betydelse i afseende på landets författning, som de nämnda besluten inneburo. Genom det förra, genom störtandet af medeltidens prestvälde och genom den betydliga egendom, som tillhört kyrkan och hvaröfver konungen nu fick förfoganderätt, vidgades utrymmet för konungamakten och blef i verkligheten, ehuru fortfarande bunden af Sveriges lag, större än förut. Genom arfföreningen stadfästades kronan inom Wasaätten gent emot anspråken från Danmarks konungar och från Sveriges store.
Följa vi vid öfversigten af konungamakten, sådan den var vid denna tidrymds slut, samma ordning, som då vi öfverblickade grunddragen af vårt lands författning vid medeltidens slut, hafva vi först att märka:
Kronans ärftlighet eller arfföreningen. Denna grundlades, som vi veta, på herremötet i Örebro 1540 och bekräftades på riksdagen i Vesterås 1544. Arfsrätten bestämdes då att gälla efter förstfödslorätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
