- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
70

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf och Ebba Brahe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föda en son, som skulle blifva hans efterträdare på
svenska tronen». På sommaren for han ut i kriget.

Till svenska hären ankom då den rike och ansedde
Abraham Cabeljau, som år 1609 flyttat öfver från
Holland till Göteborg. Han hade med sig sin dotter
Margareta, hvilken i skönhet kunde mäta sig med
sjelfva Ebba Brahe. Konungen såg henne och kunde ej
undgå att beundra hennes ovanliga fägring. Sorgen
öfver att nödgas för alltid afstå från hvarje tanke
på sin ungdomskärlek lät honom snart känna behaget
att återse den sköna Margareta, och så uppstod snart
mellan dem ett förhållande – det var medan konungen
låg framför Pleskow – som blef så förtroligt, att
Margareta blef moder till en son, hvilken föddes
påföljande vår[1].

Denna konungens kärlekshandel blef för gamla
enkedrottningen en välkommen bundsförvandt, hvilken
mer än något annat förmådde inverka på Ebba Brahe
och beveka henne att icke vidare tänka på sin
kunglige älskare. Hans tvungna kallsinnighet före
afresan till kriget hade väckt hennes hemliga sorg,
hans förbindelse med Margareta Cabeljau retade
hennes stolthet, och så vann enkedrottningens tal om
konungens opålitlighet och flyktighet och om hennes
egen heders bud insteg i hennes hjerta.

Men på Kymenegård i Finland satt Gustaf Adolf efter
återkomsten från Pleskow och Narwa – det var den 16
Januari 1616 – och diktade i sitt hjertas sorg en
sång, som börjar med denna strof:

»Medan man lefver i verlden här,
Måste man det betänka,
Att lycka och olycka tiden bär,
Hon månde ej annat skänka».


»Den der rättsligen vill lefva, skall sätta näst Gud
sitt hopp på dygden allena.»

»När du henne följer i all stund,
Månde hon dig framföra
Till heder, mot all verldsens påfund.
Hvad vill du mera begära».


Det dröjde icke länge derefter, så var Ebba Brahe en
annans brud. Enkedrottning Christina, som icke gaf sig
någon ro, förr än hon genom ett giftermål för den ena
eller andra af de båda älskande förebygt all fara
för deras förening, drog försorg om, att en lämplig
brudgum anmälte sig. Det var Jakob De la Gardie.

När freden var sluten med Ryssland, kom herr Jakob
hem och instälde sig kort derefter hos enkedrottning
Katarina Stenbock på Strömsholm, der fröken Ebba då
vistades. Herr Jakob var till sin person en ståtlig
herre af ett behagligt väsende, och hans namn hörde
till de utmärktaste i Sverige efter de lysande
segrar, som han vunnit i Ryssland. Sjelf upptändes
han genast af kärlek till den sköna fröken Ebba,


[1] Han fick namnet Gustaf och blef sedan
af drottning Christina upphöjd till grefve af Wasaborg
och riksråd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free