Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenskar och 60 beväpnade borgare, en allt för ringa
styrka att mottaga en så överlägsen fiende.
Gustaf Adolf hade visserligeb önskat angripa
fienden, medan han ännu stod vid Graudenz, men dels
ville han först se, hvilka fiendens planer voro,
dels måste han invänta förstärkningar, emedan
hans här var mycket försvagad genom de många besättningar,
som måst lemnas i de intagna orterna.
I slutet af Augusti kommo de väntade
förstärkningarna. Det var Axel Oxenstierna med det
finska krigsfolket, hvilket stannade i Danziger-Haupt.
Nu bröt Gustaf Adolf upp för att rädda Mewe. Den
11 September tågade han från Dirschau tre mil till
Falkenau, der han slog läger mellan floden och
en hög vall, som var uppkastad till fördämning för
flodens öfversvämningar vårtiden. Dagen derpå beslöt
Gustaf Adolf att taga fiendens ställning närmare i
betraktande och ryckte ut med 1,000 ryttare och 2,000
knektar. Tåget gick utefter floden, som man hade
till venster, och den nämnda fördämningsvallen
till höger.
Efter en half mils tåg fick man sigte på fienden. Han
hade slagit läger och förskansat sig på ett
berg vester ut från staden, hvarifrån han med sina
fältstycken kunde beskjuta densamma. Mewe
ligger vid vestra flodstranden, der den lilla Fersefloden
infaller i Weichseln och slätten fram till berget
var bevuxen med ek- och hasselskog. Gustaf
Adolf ville nu undersöka, om han genom denna skog
skulle kunna tränga fram till berget eller till
Mewes slott, och lät derför en tredjedel af sitt
folk företaga en rörelse i denna riktning. Polskt
rytteri möttes, och en häftig strid uppstod, som
kunnat få en olycklig utgång, om icke Gustaf Adolf i
rätta stunden inträffat och genom sin närvaro lifvat
sitt folk till en ytterlig ansträngning, som kröntes
med framgång. Nu kom Sigismund sjelf och unge
prinsen nedtågande från berget med hela hären i full
slagordning. Äfven Gustaf Adolf stälde skyndsamt sitt
folk i slagordning och lät uppföra fältstycken på
ställen, der de bäst kunde användas. Striden upplågade
å nyo, och polackarne stredo med stor tapperhet, men
när de svenska kanonerna rätt började spela upp,
flydde hela den fiendtliga hären uppåt berget med en
förlust af 400 eller 450 man i döda eller sårade.
»På vår sida» – skrifver konungen – »äro blefne allenast
en fänrik Reinhold Mörner och några gemene.» Aftonen slutade striden
och Gustaf Adolf tågade tillbaka till Falkenau.
Följande dagen lät Gustaf Adolf i båt ro sig
utför floden för att undersöka öarna i densamma
och närmare taga reda på ortförhållandena kring
Mewe. Ett par dagar derefter kom grefve Frans
Bernard von Thurn till svenska lägret med tre
regementen tyska knektar, och öfverste Ruthven
kom likaledes med ett regemente, och sedan en bro
blifvit slagen öfver Weichseln med en stark broskans
för att skydda Werdern (landet mellan Nogat och Weichseln),
bröt Gustaf Adolf den 19 September åter upp mot Mewe.
Det gälde att storma det polska lägret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
