Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han mottogs med jubel af det gläjedruckna folket,
som började genomströmmas af en helt ny anda.
Ungefär en månad efter konungens hemkomst föddes
hans dotter Christina, som fick sitt namn efter
sin farmoder. Det var den 8 December klockan 8 om
aftonen. Grefve Per Brahe befann sig då i kammaren
hos konungen, som led af tredjedagsfrossan. Han
har antecknat derom i sin tänkebok: »Då var jag
hos konungen i hans kammare ensam, och hade då
konungen en stark skälfvesot (tertiana), hvilken han
om hösten fick i Preussen. – Konungen fäktade med
mig dubbelt i matsalen några dagar och slog så att
skälfvan släpte hononm».
Den utmärktaste af de polske härförare, som vid
denna tid uppträdde mot Gustaf Adolf, var
Stanislaus Koniecpolski. Det var en storväxt,
reslig herre i sin kraftfullaste ålder, endast 34
år gammal, utmärkt genom sin kroppsstyrka och sin
färdighet i vapenöfningar lika mycket som genom
sina fältherre-egenskaper. Såsom bågskytt var han
vida berömd; hans pil genomborrade både harnesk
och karl. Han var dertill en from katolik, och på
hans banér var den heliga jungfruns bild utsydd.
Han gick vanligen klädd i en lång mantel, hvarunder
han bar en hvit satinströja; håret var afrakadt,
men deremot pryddes hakan af ett långt skägg, något
som annars icke brukades. I kriget mot turkarne
hade han kämpat med utmärkelse och brann af hat
till desse kristenhetens fiender, hvilka han ville
fördrifva ur Europa. Af Sigismund befordrades han
till storfältherre och vojvod af Krakau, så att han
intog det främsta rummet bland de verldsliga
rådsherrarne. Så underligt det än låter, hade han
emellertid icke sina förtjenster att tacka för
sin upphöjelse till dessa värdigheter. Den franske
grefven d’Ogier, som gjorde resor denna tid i
Sverige och Polen och som var väl underrättad,
berättar, att Koniecpolski hade en af Sigismunds
gunstlingar att tacka för sin upphöjelse. Slumpen
hjelpte en och annan gång Sigismund. Han liksom
alla, hvilka se med andras ögon och höra med
andras öron, kunde icke sjelf döma om duglighet
eller oduglighet, utan lät tusendens väl hänga på
ynnestbeviset mot en omtyckt hofman.
Genom ett djerft steg ville denne fältherre beröfva
sin fiende en betydlig förstärkning, som väntades från
Tyskland. Trenne öfverstar, bland dem den sedermera
så ryktbare Maximilian Teuffel, hade sedan hösten
1626 varit sysselsatte i Tyskland att värfva folk för
Gustaf Adolfs räkning. Efter många svårigheter och
och åtskilliga hinder för genomtåget af den pomerske
hertigen befunno sig ändteligen i Mars 1627 den nämnde
Teuffel och en annan öfverste Streuff på väg till
svenska lägret i Preussen med 1,500 man. Vägen skulle tagas öfver
Putzig. Men innan de kommo öfver gränsen, var detta fäste
i Koniecpolskis händer.
Under hela vintern kringsvärmades Putzig af lösa partier,
som gång efter annan stormade mot staden, men blefvo afslagna.
Då kom Koniecpolski med 3,000 man från Falkenau och lade sig framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
