Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen. Här utgjordes besättningen af kurfurstligt
brandenburgskt folk. Gustaf Adolf ville icke lemna
staden bakom sig, för att icke blifva afskuren från
kusten vid sitt tåg inåt landet, och nalkades derför
stadsportarne, men vägrades att blifva insläppt. Han
förde dock goda nycklar med sig och lät tvänne
kanoner köra fram, hvilka aflossades, så att skotten
gingo öfver staden, hvarjemte hans folk började med
yxor hugga på stadsporten. Och det behöfdes icke
mera. Marienwerder underkastade sig genast och mottog
svensk besättning. Kurfursten besvärade sig väl och
bad, att staden skulle återlemnas, men hans begäran
kunde icke bifallas.
Gustaf Adolf tågade vidare söder ut öfver
Garnsee till den lilla Ossafloden, som något
norr om Graudenz i nordvestlig riktning utfaller
i Weichseln. Koniecpolski, som stått vid Mewe, men
fruktade att blifva afskuren frän öfra Weichsellandet,
hade på vestra sidan om denna flod tågat söder ut
till Graudenz och der gått öfver floden samt kom nu
och lägrade sig söder om Ossafloden, som sålunda flöt
emellan de båda fiendtliga lägren. Sedan Gustaf Adolf
fått förstärkning af tvänne regementen utvaldt och
ståtligt folk – det var Baudissins och Rhengrefvens
ryttare, hvilka förut varit i dansk tjenst, men nu
blifvit afdankade – utgjordes den svenska hären af
omkring 16,000 man. Den polska var 10,000 man stark.
Förgäfves sökte Gustaf Adolf förmå Koniecpolski
till strid. Han lät Wrangel göra en rörelse
mot det norr ut belägna Mewe, för att locka
fienden ur sin fasta ställning vid Graudenz,
men det misslyckades. Koniecpolski utsände väl
mindre afdelningar, men sjelf stod han qvar på
en otillgänglig höjd invid Graudenz och lät icke
på något sätt locka sig ned derifrån, huru ofta än
Gustaf Adolf ryckte fram med sin här och erbjöd slag,
och huru förödmjukande det än måste hafva varit för
den stolte polacken att sålunda liksom erkänna sin
fiendes öfverlägsenhet. Emellertid var hans ställning
här, hvarest hans läger utbredde sig under Graudenz’s
kanoner och med en omgifning för öfrigt af träsk
och moras, synnerligt lycklig för att uppehålla
fienden. Den svenska hären hölls i overksamhet, och
det kringliggande landet, som fattats af farhåga öfver
svenskarnes djerfva tåg mot Graudenz, såg häruti sin
räddning.
För att förmå fienden att lemna Graudenz gjorde
konungen ännu ett försök. På andra sidan Weichseln
(den vestra stranden), något norr om det svenska
lägret reste sig från de branta höjderna vid stranden
Neuenburgs murar. Här lät Gustaf Adolf slå en brygga
öfver floden, och vid midnattstiden den 5 September
tågade grefve Thurn med 1,000 musketerare öfver till
motsatta stranden. De fiendtliga fältvakter, som
voro utstälde vid strandbrädden, togos till fånga,
och musketerarne klättrade uppför branten mot staden.
Ingen anade der det minsta. Föregående dagen firades
der, oaktadt krigsbullret i närmaste nejd, Sanct
Dominici fest med all den sedvanliga pomp och ståt,
som utmärker en katolsk kyrkofest. En mycket besökt
marknad hölls då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
