Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stralsunds belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då, såsom ofta i tider af öfverhängande fara, visade sig ett klenmod, som, om det icke stäfjats, skulle hafva gifvit detta krig en helt annan vändning. De som sutto vid styret, rådet, voro af den öfvertygelsen, att Stralsund måste böja sig för kejsarens öfverlägsna makt och tvungos endast steg för steg att vika in på en bana, som var alldeles motsatt deras åsigter om hvad som under för handen varande förhållanden var godt och nyttigt. Det lägre borgerskapet var deremot lifvadt af mod och hopp att kunna försvara sin sjelfständighet, och i spetsen för detta stod den oförskräckte borgmästaren Steinweg. Mellan detta borgerskap och de fiendtlige öfverstarne, bland hvilka Arnim var den förnämste, stod rådet som mellan tvänne eldar, ständigt nödgadt att gifva vika för borgarenas kraftfulla uppträdande å ena sidan, och ursäktande sig å den andra inför Arnim med den förklaringen, att man ej kunnat afhålla pöbeln från att begå våldsamheter.
En sådan inträffade strax i början på 1628, då Arnim låtit besätta den lilla Danholmen i sundet mellan staden och Rügen, hvarifrån han kunde beherska Stralsunds redd. Ön var stadens tillhörighet, och borgarena kunde icke tåla denna närgångenhet, utan anföllo den kejserliga besättningen och togo tjuguen fångar. Det var i Mars 1628. Rådet, som underhandlade med Arnim, sade, att det var ett streck af pöbeln, men begärde dock, att han ville utrymma Danholmen. Missnöjet med rådet steg emellertid inom staden allt högre, och då Arnim inskickade en öfverste Sparre att uppbära den utlofvade penningesumman samt hemta tvänne kanoner, hvilka rådet sålt till de kejserlige, uppstod en folkskockning, man anföll kanonbetäckningen och kastade kanonerna i sjön. Borgarena förklarade skriftligen sitt missnöje med rådet, som visade allt för stor modlöshet och hotade att öfvergifva staden, om man icke rättade sig efter dem. Steinweg lyckades stilla bullret, och fyra borgare från hvarje fjerdedel af staden fingo tillträde till rådets sammankomster.
Nu tillsattes ett krigsråd, allmän folkbeväpning beslöts, stadsmurarna försågos med ett större antal kanoner, och man fortsatte oaktadt alla Arnims hotelser att hålla Danholmen blockerad. Den lilla holmen måste ock uppgifvas till följd af brist på lifsmedel, det var i April, och råd och borgerskap förpliktade sig genom en liflig ed att förblifva vid Augsburgska bekännelsen samt offra lif och gods för den och stadens fri- och rättigheter.
Härefter började rådet i Stralsund föra ett annat språk till Arnim, hvilken svarade med att framrycka med 8,000 man till stadens grannskap och börja densammas belägring. Borgarena sände ombud så väl till Wallenstein som till kejsaren. Den förre träffades i Prag, och vid ombudens företräde förklarade han, »att femton nya regementen fått befallning att bryta upp mot Stralsund samt att han sjelf ville följa med och icke gifva efter, förr än staden mottagit kejserlig besättning.» Kejsaren lofvade väl att ej låta det gå till det yttersta samt skref till Wallenstein i samma anda, men när Stralsunds, ombud kommo med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
