Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf tågar mot Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra lät befästadt, och en besättning om 5,500 man der inlagd, bröt Tilly upp den 23 Maj med den öfriga hären, 32,000 man stark, och tågade långsamt och plundrande söder ut till Frankenhausen och vidare till Mühlhausen, der han låg stilla till in uti Juni.
Detta Tillys aftågande medförde en egen vändning i förhållandet mellan kurfursten af Brandenburg och
Gustaf Adolf.
Underhandlingar om ett slutligt förbund med denne furste fortgingo, och så länge Tilly stod i
närheten, var allt temligen godt och väl. Den 20 Maj kom kurfursten personligen till konungens läger
i Spandau. Det var frågan om högsta ledningen af kriget samt om Spandau och Küstrin, hvarom man icke
kunde blifva ense. »Det kommer allt af den vördnad» – skrifver Grubbe – »som denne kurfursten drager till kurfursten af Sachsen och det beslutet, som i Leipzig gjordt är, hvarigenom Sachsen är redan förordnad till generaldirector och Brandenburg så väl som de andra förbunden att värfva några trupper.» Emellertid skulle konungen med sin här blifva qvar i Spandau, tills Kursachsen bestämde sig.
Konungen ämnade nu begifva sig nedåt Pomern och Odern. Men några dagar derefter, när han återkom
från en resa till Alt-Brandenburg, fick han de mest oväntade underrättelser från Berlin. Ett sändebud hade återkommit derifrån och berättade att kurfursten yttrat sig med mycken alteration om förbindelserna till konungen rörande Küstrin, härens underhåll o. s. v. Gustaf Adolf lät då ett par dagar derefter – det var den 3 Juni – genom gamle grefve Thurn, hvilken såsom hans ombud vistades i Berlin, besöka kurfursten och bedja honom om ett personligt möte för att aftala om de gemensamma angelägenheterna, emedan konungen ämnade resa bort på någon tid. Kurfursten svarade, att han följande dagen ville möta, men lemnade tillika ett skriftligt svar, som afsändes till konungen.
Det innehöll, »att konungen väl kunde tills vidare behålla Spandau, men efter den svenska hären nu
kunde begifva sig hvart han ville, så borde konungen enligt sitt löfte återlemna Spandau och föra sin här, som icke gjorde och icke kunde göra fienden någon skada, utan allenast förstörde kurfurstens land, till någon annan ort, på det kurfursten icke längre måtte behöfva se sådana fräckheter som nu i hans land föröfvades.» Kurfursten visade tillika konungen till Schlesien, något som i synnerhet väckte konungens harm. Emellertid »är det visst» – skrifver Grubbe – »att våra ryttares stora och grofva excesser förorsaka mycken vedervilja.»
Något möte blef nu icke af, men konungen skref samma qväll (den 3 Juni) ett handbref till kurfurstinnan, utvecklande skälen för sitt handlingssätt. Kurfursten svarade han, »att han ville enligt löfte åteflemna Spandau, men, kurfursten skulle i samma ögonblick förklara sig, om han ville stå på konungens eller kejsarens sida». Detta svar sändes till grefve Thurn, som skulle framlemna det och sedan taga afsked från det kurfurstliga hofvet. Grefven skulle tillika säga, att förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
