Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf rycker in i Baiern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Nu utspann sig här en het och långvarig rytteristrid, medan det fiendtliga fotfolket uppbjöd
alla sina krafter mot konungen sjelf.
Ett nytt vadställe fans under tiden mellan det förra och bron, och der kommo ytterligare några spvadroner ryttare öfver, hvilka medförde 400 musketerare bakom sig på hästländerna. Dessa anstälde en betydlig skada, men någon mer förstärkning kunde icke öfverkomma, och ehuru fienden icke kunde vinna någon afgörande fördel, så stod man dock der man stod. Härunder började det lida mot aftonen.
Flere af Tillys förnämsta officerare hade fallit. Deribland Merode. Altringer hade förlorat
sansningen genom en kanonkula, som strök tätt utmed hans hufvud. Förtviflad framförde Tilly sjelf sina sista trupper till ett nytt anfall. Men lyckan hade öfvergifvit honom. Han träffades af en muskötkula vid knäet samt måste sanslös bäras ur striden.
Nu uppstod en allmän förvirring. Ingen visste hvad som borde företagas. Det var en lycka, att natten
inbröt, hvarunder bairarne kunde draga sig tillbaka ur floddalen till lägret. Men här var villrådigheten lika stor och bestörtningen allmän. Konungen af Sverige förföljde väl icke, han stod qvar på valplatsen, men man kände mycket väl hans vanor och kunde vara viss om, att han skulle anfalla, så snart det blef stridsljust. Kurfursten af Baiern beslöt derför att lemna det väl befästade lägret och genast anträda återtåget, begagnande sig af nattens mörker. Detta företogs på Tillys inrådan till Ingolstadt.
Gustaf Adolf, som tillbragte natten med förberedelser till ett anfall på lägret, fick tidigt på morgonen underrättelse, att fienden utrymt sitt läger och dragit sig tillbaka. Konungen trodde i början på ett försåt, men då en stark rytteriafdelning och två fotbrigader blifvit utsända att undersöka floddalen, lägret och höjderna deromkring, utan att någon fiende kunde upptäckas, lät han hela sin här öfvergå floden, något som dock icke hann fullt verkställas förr än den följande dagen, som var den 7 April.
Förlusterna i striden voro stora å ömse sidor. Bairarnes beräknas till 3,000 man, svenskarnes
till 2,000, men uppgifterna äro mycket olika.
Det berättas, att Gustaf Adolf vid åsynen af det toma lägret med dess starka förskansningar och fördelaktiga läge skall hafva yttrat: »Om jag hade varit som bairaren, jag skulle icke hafva öfvergifvit en plats sådan som denna och öppnat mitt land för fienden, hade ock en kanonkula borttagit skägget och halfva hakan dertill!»
När drottningen i Frankfurt ehöll underrättelse om segern, lät hon – berättas det i en skrifvelse till riksens råd – »anställa bönestunder och hjertligt tacka, lofva och prisa den allsmäktige Gud för hans stora godhet och segerrika nåd och uppmanade hela den evangeliska kyrkan att genom ifrigt bedjande anropa Gud om bistånd och välsignelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
