Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen beslutar sig för ett fältslag - Natten mellan den 5:te och 6:te November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halle, och hvilken sedan bekräftades af inhemtade fångar, var af
yttersta vigt.
Som en blixt genomfor den tanken konungen, att han borde
begagna tillfället att öfverfalla Wallenstein vid Lützen, och han utropade:
»Nu tror jag sannerligen att Gud gifvit mig fienden i händerna!» –
Redan samma dag hoppades han kunna verkställa sitt beslut, och han
gaf genast befallning om uppbrott, hvarpå de svenska skarorna började
draga sig i nordlig riktning.
Grefve Colloredo såg dem från det höga slottet i Weissenfels, och
derifrån dundrade de tre kanonskotten, flygande med bud till Lützen
och Wallenstein, att fienden nalkades. Besättningen på Weissenfels
drog sig genast tillbaka och slottet besattes af svenskt folk. Ett par
timmar efter middagen stod konungen med sin här vid Rippachs trånga
och svåra pass. Bäcken Rippach framflyter här i nordvestlig riktning
till Saale mellan branta sluttningar, bildande en floddal af låga och
sumpiga ängar. Passet bildar liksom en port, hvarigenom man, utför
de sista sluttningarna af Thüringens berg, kommer ut på den stora
sachsiska slätten.
Kroatöfversten Isolani skulle försvara detta pass. Så fort han
hörde de tre kanonskotten från Weissenfels, skickade han också ilbud
till sina kringspridda regementen och besatte den norra strandsluttningen,
der stora landsvägen från Naumburg till Leipzig gick fram. Här
hade emellertid den kejserliga hären föregående dagen framtågat, hvarför
vägen var alldeles förstörd, så att Gustaf Adolf måste söka
verkställa sin öfvergång något östligare, vid sjelfva byn Rippach. Isolani
gjorde i början motstånd, men blef snart tillbakakastad och måste draga
sig tillbaka till Lützen.
Men sjelfva öfvergången gick på långt när icke så fort som var
nödvändigt för att konungen skulle hafva kunnat utföra sin plan att
redan denna dag anfalla fienden. Skymningen var redan inne och
natten föll på, innan hären kommit öfver, och det var ännu en (tysk)
mils väg till fienden vid Lützen.
Hären fick derför lägra sig på fälten norr om Rippach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
