Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Kriget mot Danmark - Freden i Brömsebro den 13 Augusti 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget mot Danmark 164.4.
1643
ombuden påstodo, att emedan konung Christian genom sina
tullåtgärder gifvit anledning till kriget, så var det han som skulle gifva
ersättning. Hans fordringar voro stora, men nöden i Danmark var ock stor,
och dertill kom nu, att de holländska sändebuden, enligt befallning
hemifrån, uppträdde vid svenskarnes sida såsom deras bundsförvandter.
De lemnade Christianopel och begåfvo sig, som det heter i ett bref
från Gustaf Horn till Carl Gustaf Wrangel, »in öfver gränsen till de
svenska samt förkunnade, enligt sina principalers befallning, de danske
kommissarier, att de fordrade godtgörelse i anseende till
general-staternas gravamina öfver tullen i Sundet och i Norge och att de ville
göra ett med Sverige».
Redan i Mars skref svenske residenten i Amsterdam Harald
Appelbom, att generalstaterna utrustade en flotta om 50 örlogsskepp med
8,000 båtsmän och 2,000 soldater, och frampå sommaren lemnade
verkligen en betydlig flotta Holland och afgick till de danska
farvattnen. Den nämnde residenten skrifver till C. G. Wrangel af den 10
Juni 1645: »I dag menar holländska flottan gå till segels, så att vi
snart få förnimma, hvad miraculum den gör i Sundet. Resolutionen
är att konvoyera coopverdi-skeppen derigenom och vid ringaste
fiendskap, som de danske låta se, gifva krut och lod till bästa.»
Det var naturligt, att denna omständighet skulle i väsentlig mån
inverka på fredsunderhandlingarna. Men innan vi afsluta berättelsen
om dem, böra vi kasta en blick på hufvudhärarne i Skåne och Jutland.
Torstensson lemnade, när han från Holstein drog in i Tyskland,
Helmut Wrangel — vanligen kallad »Dulle Wrangel» i anseende till
sitt vilda, otämjeliga lynne — qvar i Holstein med 5,000 man. Denne
återtog Kiel och eröfrade ännu ett par städer, sedan han efter segern
vid Femern erhållit förstärkning från flottan. Anders Bilde och den
danske prinsen Fredrik kommo väl emot honom med en öfverlägsen
styrka och hade kunnat innestänga honom, om icke oenighet inträdt
mellan Bilde och prinsen, till följd hvaraf den förre med en del af
hären gick tillbaka till Fyen.
Nu spelade Helmut Wrangel herre i Holstein och redde sig godt,
äfven sedan på nyåret 1645 danskarne började på nytt anfalla honom.
I Februari voro de åter utdrifna ur Holstein, hvarpå Wrangel med
erhållen förstärkning från Königsmarck började belägra Rendsburg och
skicka sträfvande skaror långt in i Jutland.
Äfven Königsmarck hade Torstensson lemnat efter sig, och denne
sysselsatte den danske prins Fredrik i Bremen samt inkräktade under
de första månaderna af 1645 detta land.
I Skåne åter bröt Gustaf Horn i Maj upp från sina goda
vinterqvarter vid Ystad och gick till Bleking, som han underkufvade, hvarpå
han skulle börja belägringen af Malmö. Detta kunde icke ske utan
understöd från flottan, men när denna ändteligen kom ut i sjön,
vågade amiralerne icke stanna i Sundet, hvarför Horn beslöt att börja
belägringen äfven utan flottan. I anseende till tillståndet inom Malmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
