Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Fortsättning af Lennart Torstenssons fälttåg i Tyskland - Slaget vid Jankow den 24 Febr. 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
honom och bemäktigade sig hans dyrbarheter. En summa af hundra
dukater, som de funno, väckte deras tanke på, att fången var en
betydande herre, hvarför de förde honom till Torstensson. Här först blef
han igenkänd såsom den kejserlige öfverfältherren.
Svenskarne vunno den fullständigaste och mest lysande seger. De
kejserlige förlorade en fältmarskalk, två öfverstar och 4,000 man i döda.
»Talet på döda» — skref Torstensson i brefvet till Axel Lillie tre dagar
efter slaget — »kan ej så egentligen specificeras, emedan de här och
der på bergen och i skogarna på en sträcka af två mil ligga förströdda.»
Lika stort var antalet fångar af gemenskapen och underbefälet utom
219 officerare, 14 öfverstelöjtnanter, 8 öfverstar och 5 generaler samt
öfverbefälhafvaren. Bland generalerna var fältmarskalklöjtnanten Bruay,
som kort derefter dog af sina sår.
26 kanoner samt 48 standarer och 34 fanor, vidare all fiendens
tross föllo i segrarnes händer.
På svenska sidan förlorades omkring 2,000 man. »På vår sida» —
skrifver Torstensson — »är ingen general dödad. Generalmajor
Goldstein x) som gjorde första anfallet, har blifvit sargad i högra handen.
Öfverstarne Reusch och Sestedt äro jemte några ringare officerare blefne
blesserade.»
I det ofvannämnda veckobladet af år 1645 finnes en berättelse om
slaget, hvari det heter, att striden varade inpå natten. »Det har gått
öfvermåttan hårdt till, mer än under något slag i detta krig. Intet
qvarter har blifvit gifvet. I början hade det utseende, som om vi skulle
segra, men sedan högra och venstra flyglarna blifvit slagna och måst
lemna fältet, så har fältmarskalken Hatzfeld med återstoden af fotfolket
och något rytteri, innesluten af fienden som i en halfmåne, måst gifva
sig fången och munition och bagage fallit i fiendens händer.»
Johan de Werth, som förgäfves vid Tabor, tre mil söder om
slagfältet, ville samla sina flyende ryttare till ett sista anfall, måste följa
dem på flykten och gick tillbaka till Baiern.
En gammal visa, som diktats om detta slag, låter Hatzfeld helsa
Torstensson:
»O, salve, salve *) Torstensson,
Dig öuskar jag god dag
Si vis necum confligere 3),
Kom se, här är nu jag.
Torstensson svarar:
»Non sic, non sic, o domine
du drifver med mig spott;
si velis hic succumbere6),
det skall göra dig godt.»
’) Han förde befälet på högra flygeln under Wittenberg.
2) Var helsad.
3) Om du vill med mig strida.
4) Ej så, ej så, min herre.
6) Om du här vill komma till korta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
