Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statsförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
kunna lemna hvarandra, som deras embetsbröder inom kollegierna det
öfriga rådet, de tillförlitligaste upplysningar både om förhållandena och
om personalen inom förvaltningens särskilda afdelningar. Den i
regeringsformen anbefalda årliga granskning af hvarje embetsverks och
embetsmäns verksamhet utgjorde sedermera en ytterligare kontroll öfver
det hela, hvarigenom regeringen borde sättas i tillfälle att vinna en
noggrann kännedom om statsförvaltningen i alla dess särskilda delar.
Genom alla dessa kontroller, så väl som dymedelst, att hvarje
embetsmän nu fick egna sig åt ett embete, i stället att splittra sin verksamhet
på flera, måste ock embetsmannadugligheten i väsentlig mån
befordras, och tillika var en alltför ensidig embetsmannabildning å
samhällets högsta platser förebyggd genom representanternes för de
särskilda förvaltningsgrenarna beröring med hvarandra i rådet, der de voro
i tillfälle att meddela hvarandra frukterna af hvarderas erfarenhet och
der således en öfversigt kunde vinnas af statsförvaltningen i dess helhet.
Detta statsförvaltningssystem hade emellertid äfven sina
olägenheter och brister, hvilka lågo dels i sjelfva systemet, dels i sättet för
dess tillämpning.
En oundviklig följd af den strängt genomförda kollegiala formen
var långsamhet vid ärendenas behandling, hvilken olägenhet dock var
mindre känbar, så länge ärendena ännu icke vuxit till sådan
myckenhet, som sedermera blifvit förhållandet, samt ersattes för öfrigt genom
deras sorgfälligare behandling och den säkrare borgen mot godtycke
det nya systemet innebar, jernfördt med det föregående.
En annan olägenhet var svårigheten för en regering, som sjelf var
ett kollegium och der således äfven ärendena behandlades kollegialt,
att kunna uppträda med erforderlig kraft och beslutsamhet. Hade
allvarsammare söndringar uppstått inom regeringen, så hade onekligen
denna bristande enhet kunnat blifva ganska betänklig, men den
af-hjelptes nu till hufvudsaklig del genom Oxenstiernas öfvervägande
inflytande, ehuru i alla fall de menliga följderna deraf vid åtskilliga
tillfällen framträdde under förmyndarestyrelsen.
Systemet i sin helhet hade dock ännu en tredje olägenhet, som
dock ej härrörde från någon brist deri, utan snarare från ett öfvermätt
af förtjenst — det hade för mycken fasthet, så att det, såsom vi i det
föregående anmärkt, lätt kunde urarta till ett embetsmannavälde,
vådligt för både konungens och folkets rättigheter. Att sådant ej inträffade,
åtminstone icke i någon anmärkningsvärdare grad, berodde mera af
tillfälliga och personliga förhållanden än af något korrektiv inom sjelfva
systemet.
Slutligen kan ock mot systemets tillämpning anmärkas, att alla
platser af någon betydenhet inom denna statsförvaltning tilldelades
uteslutande åt adeln, hvarigenom en samhällsklass bereddes ett orättvist
företräde framför de öfriga och äfven åt förvaltningens handhafvande
gafs en ensidighet, som lätt kunnat blifva menlig för samhället i dess
helhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
