Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Kansliet och landtstyrelserna - Tidningsväsendet - Landtstyrelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kansliet och landtstyrclserna.
il I
sändas för att spridas bland Kongl. Maj:ts undersåtar. Från och med
året 1645 utgåfvos dessa utdrag regelbundet hvarje vecka, med
löpande nummer från 1 till 53, under namn af »Ordinarie posttidende».
Storleken af dessa blad, deraf en samling ännu finnes i behåll å
Upsala bibliotek, är ungefär en åttondedel af nuvarande Post- och inrikes
tidningar, och på hela årgången prenumererades med 1 rdr.
Landtstyrelser na, som äfven stodo under kansliets inseende, blefvo
liksom hela statsförvaltningen närmare ordnade genom 1634 års
regeringsform. Enligt densamma skulle tvänne generalguvernörer eller
öf-verlandshöfdingar finnas, en i Lifland och Ingermanland samt en i
Preussen, dock med rättighet för regeringen att äfven kunna förordna
sådana i Vestergötland, Småland och Finland, såsom vigtiga
gränslandskap. Samma år utnämndes ock Bengt Oxenstierna till
generalguvernör i Lifland och Ingermanland, med säte i Dorpt, samt Per
Brahe i Preussen, och Nils Bielke till öfverlandshöfding i Vestergötland,
hvilken dock ej tillträdde sitt embete. Då Preussen afträddes 1635,
blef Per Brahe i stället generalguvernör i Finland utom Österbotten
1637, och år 1642 utnämndes Erik Gyllenstierna till generalguvernör
i Ingermanland, hvartill nu lades Keksholms län från Finland,
hvaremot till Finland lades Österbotten. Generalguvernören i Lifland
biträddes af fyra tjenstemän, en sekreterare, en kamrerare, ett krigsråd
och en kommissarie, hvilken sistnämnde var generalguvernörens
närmaste man både i civila och militära ärenden. Generalguvernörerne
i Finland och Ingermanland biträddes af en kommissarie eller
under-landshöfding, en sekreterare och en kamrerare.
Utom generalguvernörerne och öfverlandshöfdingarne utgjordes
landtregeringen, enligt 1634 års regeringsform, af en öfverståthållare
för Stockholms stad och elfva landshöfdingar i Sverige samt 5 i
Finland. Dessas antal blef dock efter hand ökadt, så att år 1644 funnos
16 landshöfdingar i Sverige, nemligen i Stockholms, Uplands,
Vestmanlands, Nora (innefattande vestra delen af Vestmanland), Nerikes,
Vermlands och Dals, Kopparbergets (innefattande norra), Säters
(innefattande södra delen af Dalarne), Hudiksvalls (innefattande Gestrikland,
Helsingland, Medelpad och Ångermanland), Norrland (innefattande
Vesterbotten, Norrbotten, de svenska Lappmarkerna och Kemi
Lappmark i Österbotten), Södermanlands, Östergötlands, Skaraborgs,
Elfsborgs, Jönköpings och Kalmar län med Öland, samt 8 i Finland,
nemligen i Åbo, Nylands, Tavastlands, Nyslotts (innefattande stora och
lilla Savolax), Keksholms, Viborgs, Wasa och Österbottens län. Detta
stora antal landshöfdingar föranledde anmärkningar från ständerna vid
samma års riksdag, och under Christinas regering blefvo några af de
delade länen åter sammanslagna.
I regeringsformen var landshöfdingarnes tjenstetid inskränkt till
tre år, men svårigheten att finna dugliga landshöfdingar blef snart så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
