Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1650 - Partiskrifter och oroligheter - Ståndens svar å den kungliga propositionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
hennes egen förvaltning, och hon kunde väl befara, att denna skulle
blifva lika nagelfaren som adelns förfarande. Det var ock, i händelse
drottningen skulle bifalla de ofrälse ståndens yrkanden på
kronogodsens återkallande, föga sannolikt, att adeln skulle godvilligt afstå från
hvad den betraktade såsom sin lagliga egendom, och ett inbördes krig
kunde härigenom framkallas, åtminstone ganska allvarsamma oroligheter.
Allt detta gjorde drottningen särdeles angelägen att söka stilla den mer
och mer växande jäsningen, och genom hvarjehanda öfvertalanden samt
löften om skattenedsättningar utverkade hon slutligen de ofrälse
ståndens medgifvande, att frågan om kronogodsens återkallande ej skulle
ställas i samband med svaren å den kungliga propositionen.
Den 9 September voro alla stånden kallade till rikssalen att
afgifva dessa svar.
Adeln uttryckte sin tacksamhet för drottningens nitiska vård om
landets välstånd samt sin glädje öfver hennes snart förestående
kröning och öfver det långvariga tyska krigets afslutande, i hvilket
hänseende äfven hertig Carls tillgöranden med beröm omnämndes. Efter
fredens fullständiga afslutande trodde adeln landets då befintliga
krigsstyrka böra vara tillräcklig för dess försvar och ny utskrifning således
icke erfordras. För öfrigt medgaf ståndet den vid sista riksdagen
beviljade krigshjelps fortfarande för ytterligare två år, under förhoppning
att drottningen skulle nådigt anse detta välmenta erbjudande och »låta
så härefter, som härtill lofligen är skedt, deras stånd och privilegier
vara sig i bästa måtto rekommenderade».
Presteståndet uttryckte likaledes sin glädje öfver freden och
kröningen, hvilken ståndet anhöll måtte ske snart, emedan många af
ständerna voro »långvägade» och det vore för dem besvärligt att resa på
sena hösten. Hertig Carl berömdes för det han bragt fredsverket till
lyckligt slut. När det under hans befäl stälda krigsfolket återkommer, borde
landets härvarande krigsstyrka vara tillräcklig för dess försvar utan
ytterligare utskrifning, helst i landet funnes så många lösdrifvare och
öf-verflödige försvarskarlar, som under krigstiden hållit sig undan och nu
kunde ersätta inträffande afgång bland manskapet, på det den fattiga
allmogen måtte förnimma någon försköning och ungdomen i landet
tillväxa. För öfrigt medgaf ståndet den ordinarie taxans fortsatta utgående,
äfvensom rnantalspenningarnas under åren 1650 och 165 r, dock så,
att de skulle utgå af »alla ståndspersoner i riket», samt
landtågsgär-dens efter vanligt bruk, men bad att befrias från boskapspenningarna
samt att de båda nämnda bevillningarna efter de tvänne årens förlopp
icke måtte betraktas såsom ständiga utlagor.
Borgareståndets svar, uppsatt af stadsskrifvaren Skunck, är ganska
vidlyftigt och innefattar äfven åtskilliga försök i den högre
vältaligheten-Så heter det der, med afseende å den förestående kröningen, att,
»såsom E. K. M. varder nu, tillika med Sveriges rike, dess manliga vapen
till sköld och märke antagandes, så bedje och önske vi af Gud den
allra högste, att E. K. M. måtte ock, efter dess tydelige märkelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
