Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Anton von Steinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
nant Kruse i så häftig tvist, att de midt under liktåget och i de
främmande sändebudens närvaro drogo värjorna mot hvarandra. Man skilde
dem åt, och Kruse afbad genast sitt förhastande, men Steinberg kunde
ej förmås härtill och blef derföre satt i arrest, till dess han erkände sin
förseelse. Kort derefter hade han en dylik tvist med öfversten Carl
Sparre, som slutade på samma sätt, att Steinberg blef arresterad och
då först förmåddes erkänna sitt fel.
I början af året 1663 bad han att blifva använd i någon statens
tjenst, men rådet uppmanade honom att höra sig om i främmande
land. Dock blef han någon tid derefter utnämnd till generalmajor och
guvernör i Wismar; men det dröjde icke länge, förrän han kom i tvist
med dervarande tribunal. Då hans förklaring häröfver infordrades, var
denne så ilskefull, att man i rådet yrkade på hans afsättning. Man
åtnöjde sig likväl med att gifva honom en allvarsam föreställning; men
då Steinberg nu med yttersta bitterhet utfor mot dem, som yrkat på
den strängare årgärden, blef hans afsättande beslutadt, ehuru han fick
behålla en del af lönen. Ar 1666 klagade enkedrottningen Hedvig
Eleonora att Steinberg olofligen begagnade hennes hästar och vagnar,
och då han härför fick en tillrättavisning, blef han så förbittrad mot
drottningens hofjunkare Wellingk, hvilken han misstänkte hafva angifvit
förhållandet, att han öfverföll honom på öppen gata, ehuru Wellingk
då åkte i drottningens vagn. Följden häraf blef att Steinberg
förvisades från hofvet; men knappt en månad derefter, då han mötte
Wellingk på gatan, drog han värjan emot honom.
Oaktadt Steinberg sålunda genom sitt öfversitteri och sitt häftiga
lynne den ena gången efter den andra stötte sig med den tidens
makt-egande, fortfor han likväl att hos dem anhålla om någon indrägtig syssla,
ty hvad han fått af Christina hade han för länge sedan förstört och
hans utnämning till generalmajor hade endast varit en titel. Man visste
dock ingen syssla, hvartill han kunde vara lämplig, men befordrade
honom likväl till generallöjtnant 1667, hvilket dock äfven var endast en
titel, som ej medförde någon tillökning i hans inkomster. Då vid denna
tid grefve Gustaf Adam Banér blef afsatt från riksstallmästaretjensten,
sökte Steinberg denna befattning, och då den gafs åt Johan Gabriel
Stenbock, skref Steinberg till denne och hotade att bryta nacken af
honom, om han vågade mottaga sysslan. Följden blef en utmaning,
Steinberg måste ännu en gång gå i arrest och enkedrottningen förbjöd
honom hofvet till dess han gjort Stenbock afbön. Steinberg stannade
dock hellre i sitt fängelse och skref derifrån ovett mot både regeringen
och sin motpart. När riksdagen sammanträdde i668r vände han sig
till adeln samt begärde rättvisa och upprättelse af detta stånd, men fick
sina skrifter tillbakasända, med en tillrättavisning. Så satt han i
fängelse ända till sent på hösten 1668, då han ändteligen började visa sig
mera ödmjuk och slapp nu med en skrapa. Det dröjde likväl icke
länge, innan han åter förgick sig, erhöll varningar och
tillrättavisningar, fick plikta för obefogad rättegång o. s. v. Slutligen, under .1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
