Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Gustaf Gustafsson, grefve af Wasaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
på fyra år utbetala 80,000 tyska riksdaler, och Christina gaf honom
för sig och sina manliga afkomlingar förläning af staden och amtet
Wilshausen inom Bremens område, hvilken förläning sedermera
tillförsäkrades äfven hans afkomlingar på qvinnosidan. Efter fredens
afslutande begaf han sig åter till Sverige och, när riksamiralsembetet genom
Gyllenhjelms död i Mars 1650 blef ledigt, sökte Wasaborg erhålla
detsamma; men drottningen, som ville göra Magnus De la Gardie till
riksskattmästare, för att gifva honom en plats bland rikets högste
embetsmän, gaf riksamiralsembetet åt riksskattmästaren Gabriel
Oxenstierna, hvilket så stötte Wasaborg, att han nu för alltid lemnade Sverige
och bosatte sig i Wilshausen, der han afled i Oktober 1653 och blef
begrafven i Riddarholmskyrkan, vid hvars södra sida han under sitt
senaste vistande i Stockholm låtit åt sig bygga en egen graf.
En äldre författare, hvars omdömen vi i det föregående vid flera
tillfällen anfört, skildrar Gustaf af Wasaborg såsom en redlig, lärd,
modig och ridderlig man, men högdragen och talesjuk, samt anmärker,
att hans språksamhet tycktes vara ett arf från fadern, som också var
språksam, men med måtta. Konungen kunde tala långa stunderna med
gamla knektar, hvar han träffade en sådan, om de krig, der han varit
med, om hans anhöriga hemma o. s. v., och genom denna vänliga
meddelsamhet vann han deras synnerliga tillgifvenhet; men hans son var
»något skräfia» och fick derigenom en mängd ovänner. På samma sätt
var, såsom vi förut anmärkt, Gustaf Adolf i hög grad frikostig och blef
derigenom ännu mera afhållen än genom sina många öfriga goda
egenskaper; men hans dotter dref frikostigheten till slöseri och skadade sig
derigenom mera än genom något annat. Eget nog voro sålunda de
egenskaper, som gjort fadern mest omtyckt, just desamma, som i sin
öfverdrift mest skadade hans barn.
Gustaf af Wasaborg var gift med en tysk grefvinna af
Wied-Run-kel och efterlemnade två barn: en dotter, Christina, gift med svenske
generallöjtnanten friherre Wolmar Wrangel, och en son, Gustaf Adolf,
som slutligen blef öfverstelöjtnant i hannoveransk tjenst och först under
Carl XI:s krig förlorade Wilshausen samt sedermera genom samme
konungs reduktion både sitt grefskap och sitt friherrskap i Sverige,
hvarigenom han med sina 16 barn (7 söner och 9 döttrar) bragtes i fattigdom
och betryck. Hvarken Carl XI eller någon af Sveriges följande
regenter gjorde någonting för denne Gustaf Adolfs sonson, som slutligen
af sorg och bekymmer blef svagsint och dog 1752. Af sönerne tjente
sig en, Anton Adolf, upp till generalmajor i svensk tjenst, en annan,
Henrik Otto, dog såsom öfverstelöjtnant, de öfrige stannade i lägre
grader och ingen af dem hann någon hög ålder. År 1754 utdog denna
ätt på manssidan, men bland döttrarna lefde en, Henrietta Polyxena,
ännu år 1777, då Gustaf III genom bref från kölniska geheimerådet
Monster underrättades, att denna Gustaf Adolfs afkomling lefde i en
usel koja i Westfalen i yttersta armod, blind, sjuk och glömd af alla.
Konungen skref då till henne ett bref, hvari han kallade den gamla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
