Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas senare öden - Mordet på Monaldeschi - Christinas besök i Sverige 1660 - Hennes besök i Sverige 1667
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas senare öden.
655
sterna af detta land skulle sedermera tillfalla Christina intill hennes
död, men derefter Pomern förenas med kejsardömet. Kejsaren
lyssnade naturligtvis icke till det äfventyrliga förslaget, men det visar
likväl huru föga Christina drog i betänkande att skada sitt fädernesland,
om hon trodde sig derigenom kunna bereda fördel åt sig sjelf.
Hennes penningenöd blef emellertid någorlunda afhjelpt genom ett
års-underhåll af 12,000 scudi, som påfven skänkte henne, jemte det han
tillika öfvertalade henne att till förvaltare af hennes penningeärenden
antaga kardinal Azolini, som också förstod att snart nog bringa en
bättre ordning i hennes hushållning.
När underrättelsen om Carl Gustafs i Februari 1660 inträffade
död kom till Rom, beslöt Christina genast resa till Sverige, dels för
att af den nya regeringen få bekräftelse på sitt underhåll, dels ock
för att yrka sin rätt till svenska kronan, i händelse Carl X:s enda barn
och arftagare, den nu endast femårige Carl XI, skulle aflida och lemna
tronen ledig. Christina tycktes nemligen nu blifvit lika angelägen att
återfå sin krona, som hon förut varit att lemna densamma. Denna
sin afsigt höll hon dock tillsvidare hemlig, men reste i Juli 1660 från
Rom till Hamburg, och ehuru svenska regeringen gjorde allt för att
afböja hennes besök, verkstälde hon det icke desto mindre och tog sin
boning ännu en gång i Stockholms slott, der hon inträffade den 2
Oktober. Hon lät genast der inreda ett af rummen till ett katolskt
kapell, hvarest messa hvarje dag hölls för öppna dörrar, till stor
förargelse för befolkningen i allmänhet och i synnerhet för presterskapet,
som vid den nu pågående riksdagen var talrikt församladt. Följden
af detta -trots blef ock att, ehuru underhållet beviljades, skedde det
med flera inskränkningar och med uttryckligt tillkännagifvande, att det
medgafs endast för Christinas förfäders skull, men icke i kraft af
öf-verenskommelsen vid riksdagen i Upsala 1654, hvilken drottningen
tillintetgjort genom sitt affall. Då hon sedermera uppsatte en skrift, hvari
hon förbehöll sin rätt till Sveriges krona, derest Carl Gustafs ätt utginge,
samt till alla stånden lemnade afskrifter af denna handling,
återlemnades den från dem alla, och hon nödgades underteckna en förklaring,
att hon, vid förlust af sitt underhåll, aldrig skulle göra anspråk på
Sveriges krona. Med denna erfarenhet, att hon genom sitt aftal 1 från
sina fäders tro förlorat all tillgifvenhet hos svenska folket och all
utsigt att återvinna svenska kronan, lemnade hon i Maj 1661 för andra
gången sitt fädernesland och, sedan hon stannat ett helt år i Hamburg,
återvände hon i Juni 1662 till Rom.
Så föga uppmuntrande hennes sista besök i fäderneslandet varit,
dröjde det likväl icke särdeles länge innan hon beslöt sig för ett nytt.
I Augusti 1666 var hon åter i Hamburg, der hon möttes af ett
ombud från svenska regeringen, som bad henne vara välkommen till
Sverige, men likväl under förbehåll att icke der utöfva någon
främmande gudstjenst. Hon rättade sig dock ej efter detta vilkor, utan
medtog sin handsekreterare, en katolsk prest, som skulle för henne läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
