Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 8 Juni infunno sig kurfurstens sändebud i Marienburg, och den 15 afslöts ett nytt fördrag mellan konungen och kurfursten. Denne förband sig att vid alla anfall inom Polen och Sveriges tyska länder bistå konungen med all sin makt, om honom så godt syntes, men i alla händelser med 4,000 man stälda till konungens obetingade förfogande, hvaremot konungen utfäste sig att med minst 6,000 man skydda kurfurstens länder, samt båda furstarne lofvade att ej utan hvarandras samtycke sluta fred med fienden. Genom ett särskildt fördrag erhöll kurfursten med full suveränetet de fyra närmast Brandenburg och Schlesien liggande polska wojwodskapen Posen, Kalisch, Sieradz och Lancicz.
Af detta fördrag synes, att Carl Gustaf nu frånträdt sin afsigt att underlägga sig hela Polen och i stället återkommit till sina delningsplaner. Dock vidhöll han äfven nu, då förbundet med kurfursten var för honom af så stor vigt, sin föresats att göra Vest-Preussen till svensk besittning och lemna kurfursten hertigdömet Preussen endast såsom svenskt län. Genom detta fördrag hade han emellertid fått bistånd af kurfurstens väl öfvade här, uppgående till 16 à 18,000 man, af hvilka åtminstone 10,000 kunde rycka i fält, hvilka till större delen hade befälhafvare, som under trettioåriga kriget varit i svensk tjenst, samt inhemtat Gustaf Adolfs, Banérs och Torstenssons krigskonst.
Båda härarne satte sig nu i rörelse för att undsätta Warschau, men vid Nowemiasto fick konungen den 24 Juni underrättelse, att staden gifvit sig den 21. Den skulle nu återtagas genom en afgörande slagtning, hvartill konungen, efter föreningen med kurfursten, ansåg sig ega tillräcklig styrka; men just vid denna tid uppträdde en främmande makt för att medla fred mellan de stridande och hindra deras sammanstötning.
Franska sändebudet d’Avaugour, som troget åtföljt Carl Gustaf, fick vid denna tid fullmakt att underhandla om ett nytt förbund mellan Frankrike och Sverige, hvilket skulle försäkras om en årlig underhållssumma af 150,000 riksdaler; men om Sverige bröte med kejsaren, skulle denna summa bringas till 400,000 riksdaler och 10,000 man franska trupper skickas till Rhen. Blefve fred afslutad mellan Frankrike och Spanien, skulle underhållssumman ökas till 600,000 riksdaler och den franska hären vid Rhen till 20,000 man. Första vilkoret för detta förbund var likväl fred mellan Sverige och Polen. Carl Gustaf visade sig dock ej så angelägen om detta förbund, som franska regeringen väntat, ty då d’Avaugour sökte visa honom nödvändigheten att ställa sig emot kejsaren vid det förestående romerska konungavalet, smålog han endast och sade, att det ej var så brådt dermed, som med det verk han hade för händer.
Han fick likväl snart en ny och vigtigare anledning att söka påskynda freden med Polen. Underrättelser kom nemligen, att ryssarne brutit freden, utplundrat Nyen och belägrade Nöteborg. »Detta är ett svårt slag», skref rikskansleren, det träffar inom kläderna, närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
