Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strategisk och politisk öfverraskning föranleddes, motsvarande den, hvilken Torstensson tillstälde 1643. Lärjungen hade här visat sig fullt värdig sin mästare, och konungen i Danmark, som vågat börja kriget endast under öfvertygelsen att polackarne och österrikarne skulle qvarhålla Carl Gustaf i Polen, såg sig nu till sin egen och hela Europas förvåning af honom anfallen.
Rakoczy hade icke med samma skyndsamhet och skicklighet verkstält sitt återtåg, hvarföre utgången blef en helt annan. Han ämnade, såsom redan är berättadt, tvärt emot Stenbocks råd tåga till Krakau; men då han under marschen dit fick i Nowemiasto veta, att Krakau belägrades af österrikare, för hvilka han hyste ännu större fruktan än för polackarne, tog han i stället en östlig riktning, gick den 20 Juni vid Zawichost öfver Weichseln på fiskarebåtar, sedan en stor del af trossen, som ej på detta sätt kunde föras öfver floden, blifvit uppbränd, samt fortsatte sedermera sitt tåg öster ut med en skyndsamhet, som nära nog liknade en flykt. Så snart de polske anförarne fingo kunskap om detta brådskande återtåg, föllo de från alla håll öfver Rakoczys här, ehuru denna ännu var talrikare än alla deras skaror tillsammantagna. Så kommo Potocki och Lubomirski från vester, Sapieha med sina litauer från öster och Czarniecki från norr, samt omslöto den siebenbürgska hären från alla sidor. Den 8 Juli anföllo polackarne vid Jaworow, vester om Lemberg, Rakoczys eftertrupper och tross samt togo 5,000 fångar, 19 kanoner, 37 fanor, och öfver hundra ammunitionsvagnar. Denna motgång föranledde en ytterligare brådska i Rakoczys återtåg, men i stället att gå direkt söder ut öfver Karpaterna till Ungern, lät han af kosackerna, som ogerna sågo sig skilda från den öfriga hären, förleda sig att gå öster ut i riktning mot deras hembygd. Han tågade så fort, att polackarne kunde följa honom endast med 6,000 man, men redan under marschen hade 3,000 man af hans trupper aflägsnat sig, och när han stannade vid Medzyborz för att tillbakavisa polackarne, som allt för häftigt trängde på hans eftertrupp, öfvergafs han ytterligare af ett stort antal moldauer och siebenbürgare samt slutligen äfven af kosackerna, hvilka nu ej hade långt till sina hem och dessutom fått veta, att en talrik här af tatarer var i antågande. Sålunda öfvergifven och troende sig hafva hela polska hären emot sig, begärde Rakoczy att få underhandla. Czarniecki gaf honom endast två timmar till besinning och stod derunder med sin här i full slagordning. Under sådana förhållanden blefvo vilkoren snart uppgjorda. Rakoczy förband sig att återlemna Brzesc och Krakau samt allt i Polen taget byte, afsäga sig förbundet med Sverige, betala 1,200,000 polska gyllen åt polska hären, 400,000 i ersättning åt polska staten och 150,000 åt tatarerna, samt genom en beskickning göra Johan Casimir afbön. Fördraget beseglades med en festmåltid hos Rakoczy, deri de förnämste polske anförarne deltogo, men Czarniecki vägrade att infinna sig, »Jag gitter ej se den tempelbrännaren», sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
