Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freden i Roskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båda underhandlingarna fortgingo, såsom nyss nämndes, samtidigt och båda lika trögt. Hela April månad förgick utan något resultat, hvarken af de ena eller af de andra. Den 1 Maj var den utsatta dagen för svenska härens aftågande från danska området, och ännu hade hvarken hertigen af Holstein fått sig tillerkänd någon skadeersättning eller ens de roskildska fredsvilkoren blifvit fullständigt uppfylda, långt mindre något förbund kommit till stånd mellan Sverige och Danmark. Af de i fredsfördraget utlofvade ryttarne, som skulle vara lemnade före svenska härens aftåg från Seland, var ej halfva antalet ännu lemnadt. Danmark hade ej vidtagit någon åtgärd för att afskeda sina värfvade trupper, utan till och med anstält nya värfningar i Holland, såsom det troddes med holländska penningar, ty Danmarks eget penningeväsende var efter det olyckliga kriget i ett högst bedröfligt skick. Ön Hven i sundet mellan Skåne och Seland, men betydligt närmare det förra än det senare, hade ej blifvit särskildt nämnd i fredsfördraget, emedan Skåne blifvit afträdt, med allt hvad dertill hörde; men nu vägrade man från Danmarks sida att afträda denna ö, under påstående att den hörde till Seland. Ön var visserligen i sig sjelf af föga värde, emedan årliga räntan deraf endast uppgick till 400 rdr, och då danska drottningen brukat der jaga under somrarna, hade Carl Gustaf äfven förklarat sig villig att upplåta denna jagträtt så väl som inkomsterna af ön åt henne för hennes lifstid, men dock under förbehåll att ön skulle tillhöra Sverige, emedan, om den förblifvit under danskt välde, skulle Landskrona hamn derigenom blifvit nästan onyttig. Å danska sidan åter befarade man, att svenskarne skulle på ön uppföra en fästning, som kunde oroa segelfarten på Köpenhamn, och på detta sätt hade den i sig sjelf obetydliga ön blifvit en tvistefråga af en viss betydenhet. Carl Gustaf hade för öfrigt gjort några försök att mot en penningesumma af ända till 300,000 rdr komma i besittning af Norges nordligaste del, om den ej kunde erhållas mot åtagandet af ersättningen till hertigen af Holstein, äfvensom att, likaledes mot ersättning i penningar, erhålla Hall (nu Fredrikshall) vid Svinesund, för att få en bättre gräns mot Norge; men dessa förslag hade blifvit afböjda.
Dessa förhållanden och i synnerhet de svårigheter, som från Danmarks sida gjordes så väl att fullgöra de återstående, i sig sjelfva mindre vigtiga fredsvilkoren som att ingå det föreslagna närmare förbundet med Sverige, jemte underrättelsen om värfningarna för dansk räkning i Holland, öfvertygade Carl Gustaf, att en nära förbindelse mellan Danmark och Holland ännu fortfor och att han således icke kunde i Danmark påräkna någon pålitlig bundsförvandt eller någon allvarlig samverkan för att från Östersjön utestänga holländska flottor, hvilket för honom var af synnerlig vigt, med hänseende till hans afsigt att tillvinna Sverige Preussen och Kurland. Han gaf derföre den 22 April Wrangel befallning att tills vidare uppskjuta med utrymmandet af de danska orterna, hvilket eljest skulle tagit sin början den 1 Maj. Tillika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
