Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kansler, som gjorde en framställning af den hotande faran, förklarade att konungen beslutat våga allt för dess afvärjande samt frågade om borgerskapet dervid ville vara honom behjälpligt. Borgmästaren svarade: »Vi hafva hört sägas, att den sista olyckliga freden påskyndades derföre, att man trodde sig ej kunna lita på Köpenhamns borgerskap; men nu kan jag försäkra eders maj:t om detta borgerskaps trohet och att det skall våga gods och lif för ers maj:t.»
Ryktet om detta manliga beslut spridde sig hastigt kring staden och lifvade allas sinnen. Studenterne gåfvo ett lika behjertadt svar och läto anteckna sig bland stadens försvarare. Likaså bodbetjenter och handtverkarelärlingar. Hvarje husegare anskaffade en våt oxhud och ett kar fullt med vatten för att genast kunna släcka elden, om staden blefve skjuten i brand af svenskarna, och allt flyttbart infördes från förstäderna, på det dessa skulle när som helst kunna afbrännas, så att fienden icke i dem kunde finna skydd. Grafvarna upprensades, vallarna förbättrades, fästningsverken förstärktes med en ny rad af palisader. Unga och gamla, män och qvinnor hjelpte till. Konung Fredrik lät slå upp sitt tält invid vallen för att vara faran och arbetena på försvaret så nära som möjligt samt visade sig tidt och ofta bland de arbetande, icke sällan åtföljd af drottningen och kronprinsen.
Den 10 Augusti lät han utfärda en kungörelse, som gaf Köpenhamns borgare vida större rättigheter än förut. Folket mönstrades och befans utgöra något öfver 7,000 man – 3,000 soldater och matroser, 3,000 borgare, 1,000 handtverkslärlingar och bodsvenner samt 300 studenter. Hans Schack förde öfverbefälet, krigsfolket anfördes af Hans Ahlefeldt och konung Christian IV:s naturlige son Ulrik Christian Gyldenlöve. Joachim Breda var stadens kommendant. Arbetet på fästningsverken fortgick med rastlös ifver, kanoner och slangor fördes upp på vallarna och allestädes beredde man sig att modigt möta fienden. Man var dock ej blind för den hotande faran och, när det led mot aftonen, befalte konungen, att en hvar skulle infinna sig i aftonbönen och der »med trofast hjerta bedja Gud, att de utskickade rådsherrarne måtte återkomma med fredens ljufliga budskap.»
Dessa herrar hade den 9 Augusti på aftonen kommit till Carl Gustaf, men fingo ej företräde förr än den 10, tidigt på morgonen. De frågade om orsaken till det nu skedda anfallet, försäkrade, att konung Fredrik ville göra allt för fredens bibehållande, samt begärde att få börja underhandlingar härom. Carl Gustaf svarade med ett tal, som räckte en hel timme och hvari han uppräknade hvad han haft att beklaga sig öfver så väl under förra kriget, hvilket Danmark mot honom orättvist begynt, som under de senast förda underhandlingarna. Slutet på talet var, att konungen tvingades förekomma det anfall, han visste Danmark tillämna mot honom. Danskarne invände, att hvad under sista kriget blifvit brutet hade genom freden blifvit försonadt, och att obevista misstankar om framtida afsigter icke vore någon giltig krigsanledning. De bådo ännu en gång, att en underhandling måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
