Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Walliasaari behållit, ännu mindre gifva någon ersättning, och länge syntes freden oviss, hvilket slutligen föranledde svenska regeringen att befalla fältmarskalken Douglas hålla de i Lifland befintliga, under hans befäl stälda trupperna färdiga till uppbrott. Äfven inom Sverige gjordes starka rustningar, man trodde sig kunna skicka i fält 25,000 man, öfver hvilka riksamiralen Wrangel förordnades till befälhafvare, och för deras underhåll ämnade man söka i Holland upptaga ett lån. Vid underrättelsen om dessa rustningar blefvo ryssarne medgörligare; men tillika skref Sten Bielke från Polen, att man äfven der var i full fredsunderhandling med Ryssland och att ett österrikiskt sändebud skyndade till Moskwa för att på allt sätt söka hindra fredens afslutande mellan Sverige och Ryssland. Vid sådant förhållande läto de svenske underhandlarne, som hade befallning att i det längsta yrka på en ersättningssumma för det ryssarne utan giltig anledning börjat kriget, detta påstående falla och så afslöts den 21 Juni 1661 freden i Kardis.
Fredsvilkoren voro hufvudsakligen återställande, å Rysslands sida, af allt som var inkräktadt i Lifland, och det inom utsatt tid dels före och dels efter fredsfördragets ratifikation, samt med alla i dessa orter befintliga kyrkotillhörigheter, krigsförråd och allmänna handlingar; reglering af gränserna under följande året; fritt bruk af titlar efter behag, å ömse sidor; ostörd handel; fångarnes utvexling utan lösen, så vidt de ej godvilligt stannade qvar; ny bekräftelse af freden vid hvarje regentombyte, samt slutligen ratifikationernas utvexling vid gränsen och edeliga bekräftelse i hufvudstäderna. Denna ratifikation skedde sedermera den 30 September, men blef långt senare besvuren.
Emellertid hade Sverige nu för första gången efter århundradets början fred med alla makter. Redan i medlet af Juli fattades ock ett beslut om härens delvisa upplösning och sättet för det afskedade krigsfolkets tillfredsställande. Man ville dock fortfarande bibehålla 10,000 man värfvadt fotfolk i Sverige, Pomern, Lifland och Bremen samt dessutom 8 kompanier dragoner. Det värfvade rytteriet skulle afskedas, både befäl och manskap skulle få något visst bestämdt belopp utöfver sin sold, öfverstarne dessutom erhålla pensioner och de ryttare, som ville bosätta sig i Sverige samt nöja sig med svenskt traktamente, få stanna qvar i tjenst.
Från denna tid blef ock förmyndarestyrelsens politik öfvervägande fredlig, ehuru inom denna styrelse visst icke saknades de, som yrkade på en motsatt riktning, af hvarjehanda bevekelsegrunder. Man befarade, att Sverige genom en mera genomförd afväpning skulle för framtiden beröfvas möjligheten att uppsätta en värfvad krigsmakt och alltför mycket förlora af sin betydenhet, Ett krig skulle också, enligt hvad en författare, som lefde nära denna tid, anmärker, kunnat »konsumera de elaka humörerna i landet och gifva en lika god anledning för regeringen att försvara sina beslut angående rikets drätsel, som tyska kriget gaf den förra förmyndareregeringen». Slutligen blef äfven begäret efter underhållsmedel en ganska mäktig driffjäder för krigiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
