Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskan om valets uppskjutande, för att lemnas åt konungens eget godtfinnande, hvilken önskan ståndet ville efterkomma och hemstälde derföre saken till rådets eget afgörande.
Sedan dessa de särskilda ståndens beslut blifvit rådet meddelade, satte kanslern visserligen i fråga, om man icke borde fästa något afseende på borgarenas afvikande mening, men man ansåg sig nu icke längre kunna uppskjuta valet, hvilket företogs den 17 September och skedde med slutna sedlar i konungens närvaro, då Sten Bielke fick 19 röster, Knut Kurck 15 och Bengt Horn 1 röst. Friherre Sten Bielke var således vald till Sveriges rikes skattmästare. Han hade fått ett giktanfall samma dag valet hölls och undvek på detta sätt att deri deltaga, »men jag vill svara för», skrifver franske residenten Courtin, »att han kan gå i morgon och bevista riksdagens öppnande, då han skall aflägga sin ed». Detta inträffade också ganska riktigt, och några dagar derefter heter det: »Samma sak, som botade herr Sten Bielke för sin gikt, ådrog rikskanslern en annan åkomma. Han hade valdagen skriftligen inskickat sitt votum för Knut Kurck, men dagen derpå, då Bielke insattes i embetet, hvarvid kanslern hade att hålla ett tal till hans välkomnande, öfverlemnade han detta åliggande åt Johan Gyllenstierna.»
Sten Bielkes utnämning till riksskattmästare godkändes utan svårighet af ständerna. Inom adelns första klass skedde detta med 26 röster af 36, inom den andra enhälligt, inom den tredje med 132 röster bland 141, och inom de öfriga stånden tyckes godkännandet varit enhälligt. Det var endast inom rådet och högadeln som Bielke hade sina egentliga vedersakare.
Den kungliga propositionen, uppskjuten i följd af riksskattmästarevalet, upplästes den 20 September för de på rikssalen samlade ständerna. Den innehöll hufvudsakligen, att, ehuru riksens ständer åstundat sammankomma hvart tredje år, hade dock kongl. maj:t, med afseende på de besvär, som dermed följa, så länge som möjligt dem förskonat, tills sådana angelägenheter påkommit, som ej ständerna förutan rätt kunde afgöras. Deras betänkande önskades nu angående konungens anträde till regeringen vid hans inträde i sitt adertonde år, i enlighet med ständernas vid sista riksdagen gjorda förbehåll att vid den nu pågående öfverlägga om detta ärende och bestämma tiden för anträdet. Dernäst meddelades det hufvudsakliga af rikets yttre förhållanden. Man hade med svårighet lyckats bringa Ryssland till uppfyllande af den sist slutna fredens vilkor. Man hade bibehållit vänskapen med Polen, hvilket rike ej med der hållet konungaval sett ett slut på sina inre strider och dessutom var hotadt med anfall från turkarne. Till kejsaren och de tyska furstarne hade förhållandet likaledes varit fredligt. Mellan vestra Europas stater hade ett krig uppstått, hvari man undvikit att deltaga. Ytterligare underrättelser om allt detta skulle meddelas ständernas utskott. Slutligen fästades ständernas uppmärksamhet derå, att riket, i anseende till den oro, som rådde rundt kring dess gränser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
