- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
53

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Rigas belägring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Danska kriget 1700.

53

gaf sig Dünamünde den 16 Mars, hvarigenom Rigas förbindelser åt
hafssidan blefvo afskurna.

Dahlberg hade likväl från landsidan, så länge förbindelserna åt
detta håll voro öppna, försett sig med tillräckliga förråd, hvilket ock
var hög tid, ty så snart Dünamünde var taget, uppförde sachsarne
söder om Riga på östra Düna-stranden ett befästadt läger, hvarifråa de
sedermera hindrade all tillförsel åt detta håll. De voro likväl nu allt
för svaga för en formlig belägring och åtnöjde sig derföre med att på
detta sätt blokera staden, hvarjemte de gjorde flera försök att förleda
Liflands befolkning till resning mot svenskarne. Då emellertid detta
ej ville lyckas och blokeringen drog ut på tiden, kallades både Flemming
och Patkul till Warschau för att biträda konung August i hans försök
att förmå polska republiken till krig mot Sverige. Flemming och Patkul
gjorde också sitt bästa för att söka öfvertyga polska senaten att efter
Kobrons och Dünamündes intagande var Liflands eröfring en lätt sak,
allenast dervarande sachsiska trupper erhölle förstärkning, då ock det
nu återhållna missnöjet mot svenskarne skulle öfver allt i landskapet
bryta ut i öppen resning; men de polske senatorerne hade ännu ej
glömt Carl Gustafs segerrika framfart inom Polen, och dessutom var,
efter det nyss slutade långvariga turkiska kriget, hären upplöst samt
skattkammaren tömd. Man måste ock erkänna, att anfallet varit
orättvist, och biskopen af Kujavien skref frimodigt till konung August, att
hans angrepp mot Sverige var en öfverträdelse af all folkrätt och
billighet, hvilket den Allsmäktige ej skulle lemna ostraffadt, om ej hans
maj:t ändrade sitt förehafvande. Slutet blef ock, att senaten hänsköt
frågan till polska riksdagen.

Under tiden hade sachsiske generalmajoren Paijkul fått
öfverbefälet och sökt intaga en så fast ställning som möjligt, utan att dock
kunna uträtta någonting mot Riga under de följande veckorna; men
nu närmade sig 7,000 man af finska hären under generalmajoren Georg
Johan Maidels befäl, för att undsätta Riga, och anföll den 6 Maj
Paijkul vid Jungfernhoff så häftigt, att sachsarne lemnade i sticket sitt
läger, der svenskarne ännu funno maten varm, hvilken ock blef första
segerbytet. Sachsiska hären drog sig öfver Düna och förstörde bryggan
efter sig samt erhöll kort derefter förstärkning af några regementen,
hvilka hertigen af Kurland, som nu förklarat sig emot Sverige, afsändt
under befäl af kurländske prinsen Ferdinand, hvilken härefter fick
öfverbefälet. A andra sidan erhöll svenska hären nu också förstärkning af
3,000 man, hvilka general Otto Wellingk medförde från Ingermanland,
hvarefter han tog befälet öfver fälttrupperna; men sedermera stodo
under flera veckors tid båda härarne gent emot hvarandra på ömse
sidor om Düna-floden, utan att anfall skedde från någondera.

I medlet af Juli ankommo konung August och general Steinau med
så stora förstärkningar till sachsiska hären, att den utgjorde 15,000
man, hvarjemte de medförde ett ganska betydligt belägringsartilleri.
Den 16 Juli försökte de en öfvergång af floden, men blefvo tillbaka-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free