- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
63

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Polska kriget ifoi.

63

samt lyckades äfven för sin sak vinna Bengt Oxenstierna, dock utan
att något kraftigare steg togs till hans fördel. Sedermera, när han fick
kunskap om Carl XII:s ovilja mot August, skref han i Oktober 1700
till honom det ena brefvet efter det andra, anbefallande sig i hans
ynnest och erbjudande sitt biträde till fullföljande äf hans planer. Carl
XII trodde sig dock först böra höra sig före hos franska hofvet,
huruvida ej detta fortfarande önskade prinsen af Conti till Polens konung
och derföre ville biträda till Augusts afsättning; men Ludvig XIV var
nu alltför mycket upptagen af spanska arfföljds-frågan att vilja
inblanda sig i dessa polska angelägenheter, och prinsen af Conti sjelf
var så förbittrad öfver polackarne, som mottagit hans penningar och
sedermera svikit sina löften, att han icke visade någon vidare åtrå
efter deras krona. Härefter synes Carl XII verkligen tänkt på prins
Jakobs upphöjelse, ehuru han icke öppet gaf någon sådan afsigt
tillkänna.

Andra anhängare inom Polen hade Carl XII i bröderne Sapieha,
af hvilka den ene, Johan Casimir, var litauisk kronfältherre, och den
andre, Benedikt, Litauens skattmästare. Deras slägt hade länge varit
den mäktigaste i Litauen, men, såsom här ofvan är nämndt, under
den senaste tiden blifvit af öfvermäktiga fiender bragt i svårt trångmål,
hvarföre de begärt och erhållit Carl XII:s hjelp.

Den inflytelserikaste bland de missnöjde inom Polen var dock
Michael Radziejowsky, kardinal, erkebiskop af Gnesen och polska
kyrkans främste prelat. Han var son till den i föregående delar
flerstädes omnämnde polske flyktingen i Sverige Hieronymus Radziejowsky
samt hade genom mäktiga slägtförbindelser och lysande egenskaper
stigit till den värdighet han innehade, den högsta i riket näst
konungens. Vid konungavalet hade han tillhört Augusts motparti, men
sedermera genom dennes förespeglingar att kunna åt Polen återvinna
Lifland låtit öfvertala sig att samtycka till infallet i detta landskap.
När detta misslyckades och Carl XII, efter segern vid Narwa, närmade
sig Polens gränser, visade så väl Michael Radziejowsky, som många
andra polska stormän, mycken förtrytelse öfver det trolösa och utan
all anledning företagna anfallet mot Sveriges besittningar samt yrkade
ifrigt, att polska republiken på intet sätt borde inblandas i detta krig
mellan Sverige och kurfursten af Sachsen. Kardinalen inlät sig ock
nu i en brefvexling med Carl XII och började tillika hemliga
underhandlingar med svenska sändebudet i Warschau Georg Wachschlager, så
väl som med Jakob Sobieski, samt uppträdde vid polska riksdagen
såsom bestämd motståndare till alla Augusts försök att inblanda polska
riket i kriget mot Sverige.

Inom Polen funnos för öfrigt många andra, som dels af gammalt
tillhörde Augusts motparti, dels ogillade angreppet mot Lifland,
hvilket de befarade stå i samband med hemliga sträfvanden till envälde i
Polen, d?ls afskydde Augusts trolöshet och utsväfvande lefnadssätt.
Wachschlager, som var en ganska slug man och noga kände alla pol-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free