Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Konfederation i Stor-Polen mot August - Fredsanbud till Carl XII från riksdagen i Lublin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Carl XII.
Carl XII och biträdt dennes plan att afsätta August. Carl XII hyste
ock för honom större förtroende än för någon af de öfrige polske
stormännen, som tillhörde det svenska partiet. Rafael Leczinski afled dock
innan han fick taga någon verksammare del i Augusts afsättning; men
hans son, Stanislaus Leczinski, voivod af Posen, hade ärft faderns
tänkesätt och visade sig genast villig att biträda kardinalens planer.
Gemensamt bildade de, skickligt begagnande den storpolska adelns
förtrytelse öfver tilldragelserna vid riksdagen i Lublin under sommaren
1703, i voivodskapen Posen och Kalisch en konfederation, riktad emot
konung August och dennes anhängare.
I förtrytelsen häröfver lät August sina trupper härja en mängd
egendomar, tillhöriga kardinalen och hans vänner; men härigenom blef
fiendskapen än mera oförsonlig. Kardinalen besökte konung Carl och
efter öfverläggningen dem emellan fick Rehnsköld befallning att med
sina trupper skydda konfederationen. Han jagade också bort både
sachsare och litauer samt intog Stor-Polens förnämsta stad och
fästning Posen, hvarigenom konfederationen fick en fast stödjepunkt och
betydligt tilltog i styrka. För öfrigt förstod han att genom sitt
angenäma umgängessätt göra sig omtyckt och bidrog härigenom icke så
litet att förmå konfederationen till en närmare förbindelse med
svenskarne, hvarvid han hade god hjelp af förre svenske ministern i Polen
Wachschlager, hvilken konung Carl gifvit honom till biträde och som
väl visste huru polackarne borde behandlas. Konungen utfärdade ock
nu en kungörelse, i hvilken han lofvade konfederationen sitt beskydd,
så väl som alla dem inom de öfriga polska landskapen, hvilka ville
med denna konfederation bidraga till »den polska frihetens
återupprättande».
Äfven riksdagen i Lublin hade gjort Carl XII fredsanbud. En
deputation hade blifvit utsedd, för hvilken voivoden Morsztyn åter stod
i spetsen, med uppdrag att föreslå afslutandet af en för både Sverige
och Polen hedersam fred samt begära, det fullmäktige måtte utses för
att inleda underhandlingar härom. Från svenska högqvarteret hade
dock endast undvikande svar erhållits, och man beslöt sig derföre, å
polska sidan, att i en skrifvelse af den 31 Augusti närmare angifva
vilkoren. Den inleddes med en förklaring att hela republiken
omfattade Augusts sak och innehöll för öfrigt förpligtelse för republiken att
troget iakttaga Oliva-fredens vilkor, efter fredens afslutande från sina
gränser utvisa alla främmande härar, samt förbjuda konung August
afslutandet af något förbund med grannstaterna utan republikens
uttryckliga begifvande, införande af främmande härar inom republikens
gränser, under hvilken förevändning som helst och erbjudande af
penningeunderstöd eller hjelp åt Sveriges fiender; hvarje polack, som
funnes understödja Sveriges fiender, skulle straffas med ärans och
frihetens förlust, och derest något af dessa vilkor öfverträddes, skulle Polen
och Litauen med väpnad hand uppträda mot öfverträdaren.
Dessa vilkor voro likväl alltför litet öfverensstämmande med Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
